Dagens Nyheter – 28 augusti 1871, sida 1

PV hand och ämnade aflägsna sig, men Armand Louis höll honom qvar och sade leende: — Man har berättat för mig, huruledes en filosof i forntiden, som konungen af Paflagonien ville sända såsom utomordentlig ambassadör till konungen af Frygien, bar sig åt. Han tog sin käpp, räckte den åt en stalldräng och sade: Bär denna käpp ned i stallet, och sedan den blifvit tjock som en häst och fått fyra ben, kan du komma tillbaka med densamma; då vill jag resaX. Har ni någonting emot att jag skickar min käpp nedi ert stall, herr markis? Herr de Pardaillan smålog i sin tur. — Min bästa häst står till er disposition, sade han; och som det är naturligt, att man måste sakna ett och annat, sedan man farit en så lång väg som ni, skall jag sörja för att intet af hvad ni behöfver kommer att fattas er. Armand Louis underrättade Renaud om sin förestående afresa. — HSlåss man derborta, dit du far? frågade Renaud med afundsam min, — Nej, man talar. — Då stannår jag här. — Jag förstår dig; du har sett fröken Diana i dag? — Ack, min vän, hvad hon var skön! Om baronessan icke med det allra första tillåter mig att klättra upp på hennes balkong, så är jag förlorad.