— 169 — — Ni misstager er; herr baron; Gustaf Adolf är framför allt annat svensk. — Låt oss icke nu rida på ord, yttrade Johan v. Werth, äregirig är i förevarande fall liktydigt med svensk; ty det förslag, jag har äran att å kejsarens vägnar framställa, afser ju Sveriges förstoring, eller buru? — Vi förstå inte hvarandra. Konungen, min herre, är svensk och protestant, och han skall aldrig sluta förbund med fienderna till sin: religion. i Johan v. Werth smålog. —Tror mi, att kejsar Ferdinand; som -jag tjenar, någonsin glömmer att han är en god katolik? sade han. Jag är sjelf en sådan, men när jag kan ha någon fördel af att ingå öfverenskommelser med protestanter, gör jag det i alla fall utan: betänkande. — Vid hofvet i Stockholm gäller tron mera än de politiska intressena. Baronen gjorde en åtbörd af. otålighet. — Det är emellertid nödvändigt, att jag får veta, hvilket svar jag skall framföra till Wien, utbrast han.. Jag önskar derför att konung Gustaf Adolf må bli underrättad om min närvaro här i Sverige. Jag har vändt mig först till er, emedan jag vet, huru gerna konungen lyssnar till era råd, och emedan jag fruktar att mitt uppträdande vid :hofyvet i Stockholm skulle framkalla misstankar. — Ni har rätt, er närvaro skulle kunna förderfva allt. : DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 22.