Dagens Nyheter – 26 augusti 1871, sida 3

AVISIGB MATS BUvAB vy IV SC SUBUMT SvT Te Hvarjehanda nyheter. En prest, tillhörande de s. k. väckte, iofann sig en dag i Ss församlings folkskola i Södermanland för att inspektera. Begagnande sig af tillfället, höll han till lärare och lärjungar ett gudeligt tal, hvari han flera gånger upprepade, att de ungas hjertan voro syndfulla och behöfde röras, på det att de måtte blifva rena och Gudi behagliga m. m. Slutligen drog han upp sin klocka och höll fram för sina gapande åhörare, i det han sade: Se här, barn, sen I min klocka; om hon nu inte. ville gå bra, utan än för fort, än för sakta, hvad skulle jag väl göra med henne? — Sälja hennel! utropade en liten pigg barfoting och strök luggen ur pannan, En dansk industrirliddare I utlendet, En korrespondent från Wiesbaden har till Dagens Nyheder meddelat följande: En dag anlände en ung man till den eleganta badorten, och utan att ge sig tid till att beställa nattlogis på något hotell, ställde han genast sina steg till den berömda rosenparterren, bakom hvilken spelsalarne ligga. Han började genast deltaga i spelet kring ett af de gröna borden, der guldstyckena rullade omkring. Men lyckan var honom icke bevågen, och då han likväl ständigt chargerade i hopp om att återvinna det förlorade, hade han under aftonens lopp förlorat allt hvad han egde— enligt uppgitt 6,000 gulden. Den unga mannen gick nu till ett af stadens bästa hotell, inträngde obemärkt i det inre af byggnaden och påträffade slutligen ett obebodt rum, hvari han utan vidare installerade sig. Sedan alla gått till ro om natten, smög han sig ut och företog en formlig undersökning af alla bebod1a rum som voro olästa. Det gick i början rätt bra för honom på hans nattvandring. Ringar, kontan ta penningar, bröstnålar, kläder och ur försvunno från nattduksborden, och så snart ett rum var plundradt, försökte han genast sin lycka i ett annat. På detta sätt kom han äfven till ett rum, der en rik engelsman hvilade ut efter dagens mödor. Dörren var oläst och industririddaren smög sig in. På nattduksbordet lågo omkring 800 preussiska thaler, som genast försvunno i nattvandrarens ficka, och han tänkte redan på att draga sig tillbaka med bytet, då hans ögon föllo på ett präktigt guldur, som äfven låg på bordet. Han sträckte ut handen efter detsamma, men då han drog den tillbaka rasslade den vid uret hängande kedjan mot bordets marmorskifva, Genom bullret vaknade engelsmannen och rusade genast upp efter den objudne gästen, som skyndsamt tog till flykten och uppnådde det rum, som han på aftonen tagit i besittning. Här kilade han in, osedd af engelsmannen, som emellertid ropade på hjelp, och ringde i alla klockor han kunde få tag i. Portvakten, tjenarne och en del gäster kommo på benen och efterspaningar gjordes, men förgäfves. Bortåt morgonen hade det åter blifvit lugnt i hotellet, hvarur man visste, att tjufven icke kunnat undkomma. Kl, 5 nedkom en herre i porten och begärde att få komma ut för att taga sin vanliga morgonpromenad. Portieren tyckte emellertid att han icke hade sett det der ansigtet förut bland hotellets gäster, och lät på misstanka arrestera honom, Den anhållne var tjufven, Han innehade alla de stulaa sakerna och öfverlemnades genast till polisens försorg. Han uppgaf att han hette Johansen och var född i Helsingör, men att han senast varit bosatt i Amerika, KHulsprut-kamel-batterler äro ifrågasatta att införas i engelska armån i Ostindien. Kulsprutan med sitt underlag fästes vid sadeln på kameoelens rygg. Försök lära redan hafva blifva anställda för att utröna idns praktiska utförbarhet. — I sammanhang med samma notis meddelar engelska tidningen Globe följande kostliga historia: I envapenkomit, som för några år sedan tillsattes, väcktes förslag om att bilda ett bergartilleri, bestående af åsnor, på hvilkas ryggar mindre kanoner skulle anbringas, på samma sätt som vid detnu föreslagna kamel-batteriet, Komiten blef mycket lifvad för förslaget och beslöt att genast låta anställa försög. Till den ändan anskaffades en åsna, och en mindre kanon med sin lavest surrades fast vid sadeln på honnes rygg i den riktoing, att kanonmynningen pekade åt svansen till. Djuret leddes sedan ut till skjutbanan vid Woolwich, åtföljdt af kemister och en mängd perukstockar, som varo nyfikna att få se det nymodiga experimentet, Då man framkommit till ort och ställe laddades kanonen med skarpt skott, åsnan ställdes med svansändan vänd mot skottaflan, hvarefter de vanliga förberedelserna vidtogos för att affyra skottet medelst perkussionsrör. En medlem af den välvisa komitgn anmärkte då, att detta antändningssätt kansko iske vare lämpligt, ty kanonen kunde kanske bringas ur sin riktning då röret afrycktes, Efter någon diskussion beslöt man gig slutligen för att antända skottet medelst en kruttråd, som sattes i fänghålet, Så gjardes, och den temligen långa kruttråden antändes. Hittills hade åsnan varit en fullkomligt passiv, till och med något sömnig deltagare i hvad som förehades, men kruttrådens fråsande väckte henne ur hennes drömmar, kom henne först att spolen öronen, dorpå lägga dem tillbaka och slutligen att börja en vild ringdans, Komit6n blekoade af förskräckelso och sjappade åt alla håll, Sekreteruyon kastade sig hufvudstupa i marken och tryckte ansigtet mot jorden. Ytterligare ett ögonblic olatiAa nn AO 4 oa