Dagens Nyheter – 26 augusti 1871, sida 2

-— LUP — Det är således derför du helt sorglöst gpelar bort mina pengar? — Beklaga mig; men jag måste till hvad pris som helst söka glömma fröken de Pardaillan. — Jag deremot säger: fröken de Souvigny skall jag aldrig upphöra att älska, vare sig hon lefver eller dör, yttrade herr de la Guerche, De två vännerna gingo derefter med ljudlösa steg ut ur rummet och försvunno hvar åt sitt håll. Å Lutans melankoliska toner ljödo fortfarande, och på balkongen utanför baronessans rum sågs en hvit gestalt, som blickåde utinattens mörker. Medan de båda unga männen sålunda öfverlemnade sig åt dessa förtjusande töte-å-töter, lyssnade till denna förtrollande musik, fördjupade sig i dessa ljufva samtal, som äro den blomstrande ungdomen ensam förbehållna, införde en betjent baron Johan v. Werth i herr de Pardaillans enskilda rum. Baronen var icke längre samma menniska; det sardoniska leendet, de häftiga åtbörderna, den gäckande rösten voro alldeles försvunna. Han hade en krigares eller ambassadörs stolta hållning. Man såg på bordet, framför hvilket han stod, ett öppet bref, hvarvid ett väldigt gigill i rödt vax var fästadt. Herr de Purdaillan läste detta bref. — Ni finner häraf hvad det är som fört mig till Sverige. Jag föreställer mig, att jag