Dagens Nyheter – 26 augusti 1871, sida 2

oc AV Inom två sekunder hade han tappat detvå guldmynten. — Sätt er der, så får ni kanske bättre tur, sade baronen och anvisade honom en stol på andra sidan om bordet. Renaud satte sig. Armand Louis, som under de sista dagarne ansträngt sin fantasi för att hitta på förevändningar att slippa deltaga i spelet, betraktade sin vän med en undrande och bekymrad min. Men Renaud såg helt lugn och tvärsäker ut, der han satt och blandade korten. Man skulle kunnat tro att han aldrig gjort annat under hela sitt lif. I början gynnade honom lyckan; och för hvarje kort som drogs vandrade guldet ur Johan v. Werths ficka i hans. Denna tur och Renauds oförvägenhet gåfvo Armand Louis: mycket att tänka på. Hans vän tycktes honom likna en äfventyrare, som förer en-liten skara tappra män i strid mot.en:hel armå. — Förpostfäktningen. går bra, tänkte han, men sjelfva bataljen kommer att bli olycksbringande i högsta grad. Han fortfor att med åtbörder och miner uppmana Renaud attiakttaga försigtighet, men Renaud låtsade envist som om han icke förstod hvad han menade. Johan v. Werth smålog och tog utan betänkande fram nya blanka dukater ur en lång silkesbörs,. som tycktes vara bottenlös. Plötsligt vände sig lyckan. Renaud skuell