Dagens Nyheter – 26 augusti 1871, sida 1

SER SST att icke göra slut på slagsmålet, och nu begynna vi qvinnor inse, hvarföre Gud så länge uteslutit oss från regeringsangelägenheterna. Vi äro icke fördelade i nationaliteter, vi äro icke tillbakahållna af sjelfuppgjorda vilkor. De män, som åtagit sig, att i borgerligt afseende svara för oss, kuöna icke svara för våra sociala och individuelasamveten. Vi ega frihet både att förena oss, och att så förena oss, att vår protest må göra sig hörd och gällande inför alla min. Medan fru de Gasparin i Schweiz skref sin uppmaning till en allmän petition från qvinnorna i de neutrala länderna emot fortsättandet af det nuvarande kriget, hade tanken på en kongress af qvinnor, samlade för första gången isafsigt att öfverlägga om mensklighetens störa intressen, antagit form och uttryck på denna sidan Atlantiska hafvet. Ehuru våra planer härledde sig trån en ögonblicklig och oemotstå adlig impuls, rättfärdigas de dock af förståndet och händelsernas lokik. Qvinnorna äro icke stridande (non-combatsants), qvinnorna stå utom de diplomatiska öfverens kommelserna, qvinnorna äro männernas mödrar. Dessa tre omständigheter förläna oss en orubblig grundval för vår frivilliga handling. Som vi aldrig åtnjutit politiska rättigheter, så kan intet maktegande parti, utider någon förevändning, föreskrifva oss våra politiska pligter. Det står oss fritt att härleda dem direkte från vår religiösa och moraliska öfvertygelse. . Den säger oss, att den nuvarande blodsutgjutelsen måste hämmas och uppeggar vår qvinliga uppfinningsförmåga att upptänka något medel att vinna ett mål, som mannens skicklighet icke uppnått. Vi kunna antaga, att i dessa dagar de stridande helt naturligt göra sig den frågan: Hvad sköla mödrarne säga om kriget? Om då vilja lyssna, skola de höra 0s3 säga: Afväpnen eder! I Guds namn, afväpnen eder! Och vi tillägga, att denna grymma krigs-sed har Sin källa i den lärosatsen; att en moral gäller för mannen och en annan för qvinnan. Qvinnan måste vara tålmodig och förlåtande, — mannen får vara vild och hämndgirig; qvinnan måste vara medlidsam, — mannen bör vara utan medlidande; att slåss är nedrigt för qvinnan, — att icke slåss är en skam för mannen, Denna ojemna moraliska skala förderfvar verlden.: Om det är orätt för qvinnan att slåss, så är det också orätt för mannen att göra det. Hvad som är : galenskap för den ena, kan. icke. vara vishet för den andra. Att tillgifva oförrätter, att tålmodigt och fredligt försvara detta, anstår lika mycket mannen som qvinnan, och motsatsen är lika ovärdig båda. Vi, som utsända denna adress, äro icke i okunnighet om de försök, som blifvit gjorda af tänkande och utmärkta män; i afsigt att åstadkomma en fredlig lösning i stället för det våldsamma uppgörandet af internationela stridigheter. Icke heller hafva vi glötät den omständigheten, att vi sjelfva icke äro beredda att möta de lagliga och politiska svårigheterna af denna allvarliga fråga, Dock-kallar stundens nöd så befallande på någon mellankomst, något botemedel, att vi, som hörsammat denna kallelse, icke kunna hvila, förr än någon lindring emot det närvarande onda blifvit funnen och försökt; törr än frågan: Hvad är min pligt emot nästan? blifvit beaktad med all den uppmärksamhet, som verldenär mäktig att gifva. De män, som försökt att bota detta onda, bafva isynnerhet förlitat sig på litteraturens hjelpmedel.Dessa äro utan tvifvel af stort värde och till en viss grad ändamålsenliga, men arm6erna taga ej något intryck af det som skrifves, ty de läsa icke. Den varmaste afhandling om fredens välsignelser. skall icke kunna hämma något blodbad. I ett ögonblick sådant som detta fordras lefvande vilja och