Dagens Nyheter – 23 augusti 1871, sida 2

So oc RR — Äro vi ensamma? ... Tänk på fröken de Souvigny! Den svarte mannen försvann, och de båda vapenbröderna återvände tysta till värdshuset, der de bodde. Nu hade de sett faran på nära håll och i dess förskräckligaste form. Carquefou, som de mötte vid hemkomsten, ryste då han hörde Matheus namn uttalas. — Låtom oss göra som baren, sade han, d. v. 8 må vi lägga benen på ryggen och fly så långt vägen räcker. Man beslöt att Dominique skulle hålla vakt vid värdshusets port, medan Carquefou gjorde ett ytterligare försök att finna ett fartyg, som skulle föra dem till Östersjöns kuster. Armand Louis åtog sig att underrätta Adrienne om att man måste hålla sig färdig till ett hastigt uppbrott. Hvad Renaud angår, hyste han ännu ett hemligt hopp om att träffa den fromme Matheus i en eller annan mörk gränd; han lät derför sina vänner veta att han kände behof af att promenera en stund i fria luften. Renaud, som höll ena handen på värjfiästet och med den andra omfattade dolken, var stadd på väg till stora torget, då en man, insvept i en vid kappa och med hatten mnedtryckt öfver ögonbrynen, stötte till honom med armbågen, då de passerade hvarandra. När Renaud förvånad såg sig om, aftog mannen sin hatt, och han igenkände då till sin förundran den dragon, som han skänkt lifvet på vägen till Antwerpen.