BERT höfligheten af utsträckt värnepligt, om blott roteringsskyldigheten utsträcktes vill alla nu befriade eller mindre betungade, vare sig jordbrukare, bergsbrukseller andra näringsidkare, äfvensom städernes inbyggare. — Rättvisan af indelningsverkets utsträckning till alla, efter deras tillgångar, förnekades af ingen, men svårigheten vid tillämpningen framhölls af flere, hvarför ingen lämpligare utväg för vinnande af rättvis likställighet syntes de närvarande finnas, än att staten öfvertoge underhållet af stamtrupperna. Äfven: framhölls nyttan at militäröfningar i skolorna, derefter skjutöfningar inom socknarne, minskandet af paradexercis. och så mycket af de qvarstående nödiga öfnivgarnes förläggande inom kommunerna, som sig göra lät; utan att förneka behofvet af öfning ätven vid sammandrag7e trupp, ansågs dock ej så obetydligt ning i stors j dagsvorke kunna nparas. — Efter slutad öfveri u förslag till proläggning öfverenskoms Om v. g n position, att: ehurh mötet AnsÅg, att ivister länder och riken enellak bords afgöras utan krig, mötet för närvarande önskade, att landets riksdagsombud måtte vidblifva den af de 106 i 2:dfa kammaren uttalade åsigt, hvilken proposition med enhiilligt ja besvarades. Uhr othhömnde, att å mötet vid Katrineholm eh komit6 blifvit utsedd för uppsättande af en petition om utsträckt valrätt till andra kams maren, äfven till dem som stodo under strötket ; upplyste om huru dermed förhöll sig inom de serskilda socknarne och att han tvenue gånger vickt motion deroin, bth vore betänkt på, att ännu en gång förnya densamma; ville dock nu höra, om hans åsigter ogillades, hvilket enlhäl: ligt tillkännagafs, och anmodades Uhr att delgifva en limplig petition, på det att de måtte få tillfälle densamma underteckna. Uhr franhöll nyttan af inrättandet af en folkhögskola, tpplysahde att A mötet vid Katrineholm en komire blifvit titsedd för utarbetande och delgifvande af förslag derow; uppliste hr A. Hedins (en i häradet född man) auförande derom, Lifliga sympuaicr uttalades derför och anmodades Uhr att delgitva det förslag, som af den omnämnda komiten blifvit uppgjordt. Uhr omnännde, att han, som vid behandlingeh inom tlskottet motsatt sig pastors sjelfskritvenhet till ordförande i kyrkostämma och skol. råd, efter. anmodan sedermera at en prest och en militär, väckt motion om upphörandet af sådan sjelfskvifvenhet, förmenade, att om presten vore lämplig hirtill, församlingen med nöje skulle välja honom; men om han vore oläwplig, vore hans sjelfskilfvenhet deremot en olycka. Motion härom hade äfven vid sistlidne riksdag blifvit väckt af annan riksdagsman, ehuru utan framgång. Mötet gillade allmänt Uhrs åsigter i frågan. Mötet upplöstes derefter af ordföranden, som hembar till inbjudaren mötets tucksamhet för det han beredt deltagarne tillfälle att samråda och uttala sing tankar, önskande honom lycka och framgång i sin vetksamhet för landets, och derigenom äfven bans kommittenters, framåtgående till ett bäure. Uhr tackade härför och hewbar å sin sida sin tucksamhet till alla närvarande, för att de, genom att så talrikt som skett, hörsamma hans uppmaning till sammanträdet, och visade att fosterlandskärleken vore starkare än egennyitan, Bom väl kunnat förleda dem att stanna hemma under denna bråda tid. . Folkmötet vid Lennäs den 17 augusti började något senare, men slutade äfven senare än mötet vid Sköllersta; diskussionen var ganska liflig. Till ordförande valdes hr OC. J. Lindeberg på Luabbetorp och till sekreterare Otto Persson i Bungsätter. Som talare uppträdde: hrr Lindeberg, Uhr, Almqvist, Anders Andersson i Hummelsta, Pettersson på Hjelmwansholm, A. P. Persson i Talby, Folke Andersson i Helgesta, A. Olsson i Bittinge, Jonas Olsson i Ekeby och byggmistaren Björn m. fl., af hvilka de fleste hade ordet flere gånger. ln och annan ville icke ingå på ökad allmän viärnepligt, utan önskade få förblifva vid det närvarande, emedan deansågo det föreslagna alliför betungande, då det kunde inträffa, att såväl bonden sjelf som hans drängar samtidigt kommenderades till tjenstgöring, så att endast qvinnor och barn återstodo att sköta hemmanet; de vovro dessutom af den åsigten att man i alla fall kunde åstadkomma ett fullt betryggande Jandiförsvar — Andra, deribland Anders AnI dersson i Hummelsta skriftligen, ansågo tillräckEP nr TR hAEL bs te NR Te HA NR BIRDS AR RÅR KE AR RTR RR ER KK RE