-—-——— AV komma till de norra länderna skulle erbjuda sig inom de närmaste åtta dagarne. Renaud föreslog att de skulle lemna AntWerpen och färdas vidare landvägen, om det behöfdes, ända till Rotterdam, tills. de: funno ett segelfärdigt fartyg. Armand Louis såg på Adrienne. Hon gjorde en ansträngning, för att sitta upprätt i sadeln, men bleknade och sjönk tillsammans. Den långa ridten, ångesten och de förfärliga scener, hon bevittnat, hade uttömt hennes krafter. — Öfvergifyen mig,-sade hon; ni utsätta er. för faror för min skull. När jag blir ensam, skall jag nog finna en tillflyktsort hos någon barmhertig menniska elleri ett kloster. Hon hade icke talat till punkt, förrän herr de la Guerche föll på knä för henne, med oro i blicken och en bön på läpparne. Hvad herr de Chaufontaine beträffar, gick han fram och åter med en ursinnig min och hatten nedtryckt öfver ögonen. — Öfvergifva er, min fröken? utropade han; hvad skulle salig markis de Chaufontaine, min far, som dog med värjan i handen, säga om ett dylikt handlingssätt? Sådana förslag har man ej rätt att göra män af heder. Adrienne räckte båda sina riddare handen och sade med tårfyllda ögon: — Nåväl, låt oss då förblifva tillsammans!