— lUvJ — — Menar ni honom, som stampar med bägge fötterna och svänger sin blottade värja 1 luften? — Ja. — Det är vår löjtnant, Matheus Orlscopp. — Matheus!... Jag bar alltså inte dödat honom? — Jaså, var det ni?... utbrast. dragonen. Stöten var väl riktad, men vår löjtnant bär alltid en buffelskinntröja innanför den vanliga tröjan... Dolken trängde endast till refbenen på honom, men han låtsade, som om han vore död. — Ahl en sådan orm! — Ni har skonat mig; såsom en ersättning vill jag ge er ett råd: akta cr att ni ej faller i händerna på Matheus Orlscopp. Ni äro anklagade för mord och skulle bli hängda utan dom och ransakning. — Tack! Petter var hämnad; Renaud. visste hvad han ville veta; Carquefou hade ingen högre önskan än att få flyn De sporrade derför hästarne, och efter en kort stund hade de upphunnit Armand Louis. — Detta land är ohelsosamt för oss, sade Renaud. — Den fromme Matheus Orlscopp har uppstått från de döda, och vi ha honom nu i hälarne på oss, tillade Carquefou. Adrienne bleknade, då hon hörde detta. namn uttalas.