Dagens Nyheter – 21 augusti 1871, sida 2

hårdnackad, förskräcklig strid. Don Gaspard bevisade sig vara särdeles skicklig i konsten att händtera värjan; ingen fint var honom obekant. I början hade Armand Louis ungdom — dennes utseende förrådde genast att han ej var stort äldre än tjugu år — ingifvit honom den tron att han snart och utan svårighet skulle vinna segern; men efter de första utfallen ändrade han mening, ty Armand Louis hand var fast, hans blick säker och hans arm i otrolig grad smidig och stark. Don Gaspard dAlbacdte y Buitrago tog sin tillflykt till alla de finter, som man fick lära sig i spanska och, italienska fäktskolor, men intet förmådde rubba Armand Louis kallblodighet, och jernet mötte öfverallt jernet. Man hörde de två kämparnes djupa andedrag, som stundom afbrötos af dofva utrop; deras ögon utslungade lågor. Armand Louis var blek som ett lik, kring hans läppar spelade ett hatfullt leende, hvarvid hang hvita tänder blottades. Renaud hade aldrig sett honom sådan. Kallsvett frmbröt på Carquefous panna, han höjde sin dolk och kastade en; frågande blick på herr de Chaufontaine, som skakade på hufvudet. — Gud vet hur det då skall gå, mumlade Carquefou och stack åter sin dolk i slidan. Don Gaspards arm började emellertid tröttas han gjorde ett förtvifladt utfall och blottställde sig dervid; Armand Louis värja blixtrade i luften och försvann i bröstet på kap tenen. :