Det sjunde allmänna svenska folkskoleläraremötet i Lund. Mötet är besökt af ett antal af 5 å 600 skollärare och skolvänner, dels från Skåne, dels från andra delar at riket äfvensom från Danmark. Första mötesdagen den 15 augusti. Efter hållen predikan i domkyrkan af kontraktsprosten E. Qviding samlades deltagarne i mötet å akademiska föreningens festsal, der styrelsens ordförande, prosten L. Feuk, i etz kort föredrag skildrade svenska folkskolans vtveckling från år 1842 till närvarande vid, hvarpå han förklarade inötet öppnadt. Härpå företogs val til ordförande, hvartill skollärareveteranen, kantor S. RBosenberg, med acklamation valdes, sedan kontraktsprosten Qviding, biskop Flensburg och kontraktsprosten Witt dertill blifvit utsedda, men förklarat sig icke kunna förtroendet mottaga. Till vice ordförande utsågs skolläraren J. Ljungh i Helsingborg och till sekreterare seminuriiadjunkten fil. dr J.M Ambrosius. Att vid mötet fungera som notarier Åtogo sig skollärarne P. Ljungberg i Herslöf, P. P. Wallin i Zireköpinge, ÅA. Bengtsson i Kristianstad och L. Engström i Landskrona. Atskilliga skrifvelser och förslag hade till styrelsen inkommit, och beslöt mötet att dessa skulle indelas i grupper samt af utsedda beredningskomitter ordnas och besvaras. Senare på dagen beslöts, att komitterna skulle vara tre och bestå af följande ledamöter: Nr 1. Prosten Feuk i Lemmeströ, ekolliärarne Hallgren i Borreby och Arvidsson i Wadensjö. Nr 2 Skollärarne P. Ljungberg i Herslöt, Friis i Kågeröd, A. Pettersson i Wexiö och M. Hansson i: Sturup. Nr 3. Prosten Feuk, skollärarne L. M. Lundberg i Malmö och 5. Niblen i Kristianstad, med lektor Rundbeck i Wexiö tåsom suppleant. . Det gaaska praktiska beslutet fattades, att ingen talare skulle upptaga tiden mera in 10 minuter, samt att inlemnade skriftliga uppsatser icke skulle vid allmänt sammanträde föredragas. Härpå skreds till diskussion öfver de i programmet intagna öfverläggningsiimnena. 1:sta frågan: Kristendomskunskapen bör vara folkskolans förnämsta läroitmne. Hvilken tillämpning af denna grundsats är bäst egnad att såväl göra kristendomskunskapens egen vigt och betydelse gillande som ock genomföra denna kunskaps rätta förhållande till öfriga läroämnen? Täl,diskussionen öfver denna fråga, 80 inleddes at rektor Wåhlin i Malmö med ett längre föredrag, hvari ban betonade kristendomens allt öfverväsrande betydelse såsom bildningsmedel, deltogo 20 talare, ut hvilka tvenne hade ordet mer än en gång hvardera. I början var ötverläggningen obestridligen något entormig, men i den mån oppositionen visade sig blef den lifligare. Efter slutad diskussion antog majoriteten följande sf kyrkoherden 8. Cavallin föreslagna proposition: rss