Dagens Nyheter – 19 augusti 1871, sida 1

hvilken en skugga rörde sig, samt på dörren, som en osynlig hand redan sökte upprycka. Nästan i detsamma nådde ett doft ljud, såsom,af en kropp, hvilken faller tungt, deras öron, rutorna slogos sönder och Carquefou visade sig på fönsterbrädet. — Åh, det var hög tid! ropade han, i det han svängde i luften en blodig dolk, der gick en skurk all verldens väg; af honom ha vi åtminstone intet mera att frukta. Han hade kvappt hunnit säga deita, förrän en dödsrossling lät höra sig från korridoren, och dörren skakades våldsamt. Renaud sprang fram och öppnade densamma. Dominique hoppade in i rummet öfver ett lik, som låg utsträckt invid tröskeln. Afven han hade en dolk, som var blodig. — Bra gjordt, Dominique! ropade Carquefou. Don Gaspard bleknade. Herr Matheus blef i en hast nästan blå i ansigtet. — Förräderi! ropade kaptenen och gjorde ett försök att springa ut ur rummet. Armand Louis stängde vägen för honom. — För gent! sade han, — Min herre, yttrade då Renaud till Matheus, er vän, don Gaspard dAlbactte y Buitrago påstod nyss att vi inte skulle komma härifrån med lifvet; jag har nu fätt det infallet att ta lifvet af er i stället, herr löjnant. Carquefou och Dominique bhöllo vakt vid fönstret och dörren med värjani band. Ingen