Dagens Nyheter – 17 augusti 1871, sida 2

Hvari det visar sig, att icke alla värdshus likna hvarandra. Renauds och Carquefous ankomst hade haft det goda med sig att Adrienne åter försattes i godt lynne. Dels roade henne deras muntra infall, dels tyckte hon mycket om att Armand Louis numera icke behöfde ensam trotsa alla faror, som hotade dem på den långa vägen. De voro dessutom alla fyra unga och lefnadsglada menniskor, och följande morgon lemnade de Den gyllne ankanX under skämt och skratt. Under hela färden genom Frankrike hände ingenting märkvärdigt och herr de Chaufontaine började redan beklaga sig öfver resans enformighet; ja, Carquefou erkände till och med att hans ångest var i det närmaste försvunnen, och att han nästan längtade efter en liten förströelse, sådan som stråtröfvare bruka tillskynda folk. Då de resande hunnit till Flandern, togo de en afton in på ett värdshus, som rekommenderades af en spansk adelsman, hvilken de träffat på vägen, ochi hvars sällskap de färdats ett par timmar. Det var en ytterst artig herre, som talade i honungssöt ton, och som alltid höll hatten i handen när han yttrade några ord till Adrienne. Med sin högra hand fingrade han dessutom oupphörligt på ett radband, som bestod