Dagens Nyheter – 16 augusti 1871, sida 2

såg dagens ljus; måtte du en dag få återkomma till detta hem och kunna träda öfver dess tröskel med högburet hufvud och rent hjerta, såsom en krigare den der gjort sin pligt! Ännu en gång omfamnade han Adrienne och öppnade derpå sjelf den stora porten för de afresande. Några minuter sednare försvunno herr de la Guerche, Adrienne och Dominique ur sigte. Redan samma afton begaf sig den gamle grefven, åtföljd af sina trognaste tjenare, på väg till la Rochelle; och Grand-Fortelle stod nu öde. Armand Louis och Alrienne redo en lång stund tysta vid hvarandras sida. Det var kanske sista gången de passerade dessa ängar och lundar, som voro för dem så välbekanta, och hvilka erinrade dem om så många lyckliga dagar. Snart förändrades landskapets utseende, okända ansigten visade sig i stugornas dörrar, allt färre blefvo de som helsade på dem, vägen krökte sig, man red öfver en bro, och när Armand Louis och Adrienne gedan sågo sig om, voro de i en för dem helt och hållet obekant trakt. Adrienne kände sig orolig och bekymrad häröfver, under det att en känsla af stolthet uppfyllde Armand Louis hjerta. Han var nu sin följeslagerskas ende och rättmätige försvarare. Hon stod under hans beskydd och han ansvarade för hennes lif med sin ära.