— Il — Min plats är vid er sida, morfar, sade Armand Louis i bestämd ton. — Jag väntade mig intet annat svar af ditt hjerta, mitt barn, men din plats är vid Adriennes sida. — Store Gud! Hos Adrienne? — Ja, mitt barn, och jag anförtror henne åt dig just derför att jag vet att du älsksr henne. — Hvad! ... Ni vett... — Var öfvertygad om att ingenting, som rörer min familjs heder, är mig obekant. Du älskar Adrienne och hon älskar dig, men jag vet att du har en stark hederskänsla, och derför är det utan fruktan jag lemnar henne under ditt beskydd. Du skall vara hennes följeslagare och förevarare på den långa resa, hon nu kommer att anträda. Ryttaren, som anlände hit i går afton, har insjuknat af öfveransträngning och är urståndsatt att företaga en ny resa. Du är ung och kraftfull; jag kan inte skaffa Adrienne en bättre ledsagare än du är. Du skall föra henne till herr de Pardaillan och tala om för honom, huru hon har tillbragt tiden här. Sedan du fullgjort detta nppdrag, skall du komma ihåg att du är fattig och Adrienne rik, samt att herr de Pardaillan ensam eger bestämma öfver hennes hand. -— Jag vet det, fader. — Vidtag nu dina förberedelser till affärden ; i morgon lemnar du Grande-Fortelle.