Dagens Nyheter – 16 augusti 1871, sida 1

och anträdde resan, åtföljd af den trogne Carquefou. I afskedets stund lofvade han sin vän Armand att utnämna honom fill landtfogde, ifall han sjelf blefve Ang. Hvad Carquefou beträffar, lempade han, innan han reste, några slantar till kyrkoherden i församlingen, med begäran att denne skulle låta en messa hållas för hans själafrid två gånger om året. Renauds afresa bedröfvade herr de la Guercho mycket, men så länge han kunde lefvai Adriennes närhet, begärde han icke mera. Det var dessutom : något som sade honom att han ej särdeles länge skulle komma att få njuta af denna behagliga ro. Religionskrigen, som en tid varit afbrutna, syntes nu nära att börjas på nytt i Frankrike, tack vare förhållandena i Tyskland, der det borgerliga kriget redan rasade med hela sin vildhet. Kunde väl en adelsman med ett sådant namn som det Armand Louis bar sitta lugn på sitt slott, när alla andra ädlingar skyndade att ställa sig under fanorna? Ungefär tre månader efter sedan Renaud, från hvilken man icke hört ett enda ord, hade afrest, anlände en ryttare, som såg ut för att ha tillryggalagt en längre väg, till slottet Grande-Fortelle. Dylikt inträffade nästan hvarje dag i dessa oroliga tider; buru då förklara, att denne siste gästs ankomst föreföll Armand Louis såsom ett dåligt förebud? En ångest, DE BEGGE FRANSMÄNNEN, 18.