Dagens Nyheter – 14 augusti 1871, sida 2

naud gick i spetsen för dem. Armand räknade öfver hundra kämpar. Renauds ögon lyste af en vild glädje. — Äro fiolernastäinda? frågade han. — Ja, och dansen kan börja när som helst, svarade Armand Louis, som på åtskilliga tecken märkt att grefve Pappenheims folk redan börjat komma i farten. — Heliga Jungfru, bed för oss! mumlade Carquefou, i det han gned en väldig värjklinga mot ärmen på sin tröja. Armand Louis lät sin lilla armå intaga de bästa positioner, så att ingen mensklig varelse kunde visa sig på gården eller lemna slottet, utan att utsätta sig för elden från femtio gevär. En gammal general kunde icke ha ställt klokare till. Då solens första strålar förgyllde stora tornet på Grand-Fortelle, visade sig grefve Pappenheim i full rustning med värjan vid sidan och dolken i bältet. Mäster Hans befann sig vid hans sida, också rustad till att slåss, men temligen blek i ansigtet. Grefven förde en liten pipa af silfver till munnen och lät höra en skärande hvissling. Dörrarne till stallet öppnades då, och femtio män till häst kommo ut samt uppställde sig på gården. — Femtio! mumlade Armand Louis, som blott beräknat trettio. Det var klart att grefve Pappenheim hade rekryterat sin lilla arme med tjugu banditer,