-— UU ES sick han, sporrad af förskräckelsen, från det cna till det andra och hoppade icke öfver vigot. — Ah! kapten Jakobus!... sade Armand I.ouis; är det inte en stor karl med röda rustascher, som bor i värdshuset Trois-Pintes på vägen till Gueret? Och har han inte der ett dussin landstrykare, som han kallar soldater, omkrivg sig? Säger han ej att han ämnar föra sitt folk till den armå, som herr kardinalen samlar mot spanjorerna? — Jo; och det är hederliga soldater, som bevista messan alla söndagar. : — Och stjäla alla hvardagar. — Min herre, man får inte tro ens hälften af hvad folket pratar, — Vi skola tala med kapten Jakobus, sade T-enaud. Du säger att han bor på värdsbuset Trois Pintes? — Ja, sedan ungefär en vecka; hans trupp var uttröttad. — Har han inte, likasom du, någon liten ovana, som man kan begagna sig utaf, för att få tala förnuft med honom på samma sätt soma med dig? — Kaptenen förtär inte gerna starka drycker. — Det är ett stort fel hos honom, mumade Carquefou. — Men han har ett ömt hjert,, och alla aitnar, när han icke är upptagen af sina affärer styr han sina steg till en liten rödmålad stuga,