förfärlig vedergällning borde tagas i betänkande af dem, som hålla fångarnes öde i sina händer. Efter vi kommit att sysselsätta oss med hr Harrisons artikel, vilja vi förklara, att vårt omdöme icke i ringaste mån påverkats af hans argumenter för kommunens ledares urskuldande. Han uttrycker den åsigt, att Paris icke antändes på befallning, och säger, att Tuilerierna och Stadshuset med hög grad af sannolikhet antändes genom versaillisternas granater. Han betraktar de befallningar om att bränna, som man uppgifver ha blifvit funna hos någre af fångarne, såsom rena sagor. Han anser, att mordet på de såsom gisslan qvarhållne var ett verk af någre till förtviflan bragte män, som hade gjorts ursinniga genom åsynen af soldaternas mordiska framfart. Hvad dessa saker beträffar, nöja Vi oss med att invänta vittnenas utsago inför krigsrätterna och tro emellertid, att de skola bekräfta rådande åsigter. Å andra sidan hoppas vi, att det måtte finnas en anstrykning af fabel i de berättelser om versaillisternas dåd, som hr Harrison är så beredvillig att taga för kontant. MHistorierna om afrättningar i massa förmedelst kulsprutor ha ett misstänkt syskontycke med petroleumlegenderna. Allt detta har emellertid ingenting att skaffa med frågan om de nuvarande fångarnas benådning. Hvilka bevis regeringen än må anskaffa, skall hon dock icke kunna binda mer än ett relativt fåtal vid brottet att ha bränt Paris och skjutit de som gisslan tagne. Om dessa lagföras och straffas, skola tusentals återstå, om hvilka på sin höjd skall kunna bevisas, att de följt sitt regementes trummor och slagits derföre, att deras kamrater slogos, och detta till på köpet under en tid, då en i hast hopkommen församling, sjelf en revolutionens afkomma, intrigerade för att påbörda ett folk legitimism och prestvälde, ett folk, som lidit så mycket af båda. TEDREPSENSETEE (NICE DE I VET TEE KO SOVER SSOERS VETA