den var också stängd, och mor Frisotte sjöng i det bredvidliggande rummet. — Två minuter! sade Armand Louis. — Jesus Maria! Om min husbonde får veta att jag förrådt honom, är jag i och med detsamma en död man! utropade betjenten, i det han förde handen till sin panna, der hun redan trodde sig känna det kalla stålet. — Du skall få tjugu ecus och dessutom tillåtelse att gå och häpga dig hvar du sjelf behagar, om du nu berättar hvad du vct, tillade Renaud. Mäster Hans försökte resa sig upp, men nedsjönk åter på sin bänk. — Tre minuter! ropade Carquefou. Han tog repet och fästade det vid en bjeike i taket. — Mina herrar, jag skall säga er allt, mumlade mäster Hans förtviflad. — Hedersman! jag visste väl att ni till sist, tack vare våra kraftiga skäl, skulle låta er öfvertalas, sade Carquefou, som icke desto mindre företog sig att göra en löpknut. Mäster Hans, som vid åsynen af dessa förberedelser till sin afrättning blef alideles utom sig, tog genast till orda och slutade icke att tala förrän han berättat allt, sitt cget besök hos kapten Jakobus, samtalet mellan denne och herr von Pappenheim och slutligen huru de gingo ut ur slottet genom vaktportea Sedan han väl en gång börjat tillstå sanningen DE BEGGE FRANSMÄNNEN, Öv