— dd — varande belägenhet af stort värde. Om du fortfar i din vägran att göra oss till viljes, blir jag tvungen att öfvertala dig med tillhjelp af ett väldigt ris, som jag för din räkning skall förse mig med. Den här unga präktiga björken skall få släppa till materialierna. — Jag begriper. Men om vi då skola löpa midt i gapet på faran, så må vi åtminstone göra det genast och så fort som möjligt. — Carquefou, min vän, du är en engel. — Ja, herr markis, men en mycket mager engel. Den der betjenten, ni talar om, jag känner honom, han bär alltid en lång värja, som jag inte kan so på, utan att hela min kropp råkar i en nervös darrning. Emellertid står jag mycket väl hos honom, derför att jag visat honom en krog, der han för godt pris får dricka ett slags vin, som han sätter stort värde på, — Hederlige kammartjenare! besöker han verkligen någongång denna lilla krog, till. hvilken du visat honom vägen? — Någongång? Ni skall inte underskatta hans förtjenster. Han går dit hvarenda dag och två gånger om dagen till och med: om morgonen för att lifva upp sina genom sömnen förslöade id6er; om qvällen för att hålla det goda humöret uppe. — Det skulle då kanske inte vara så omöjligt för dig att föra oss till ett ställe i närheten af krogen, der vi ifall det behöfves,