Dagens Nyheter – 10 augusti 1871, sida 1

eller Norge och någon annan stat icke förefinnes, och att de förenade rikena med deras genom de mest naturliga gränser afskilda läge icke hafva att befara något fiendtligt anfall, så länge de sjelfva fast och följdriktigt föra en fredspolitik, som icke kan misskännas; 20 vr 9:0) Att de förenade rikena kunna mer än försvara sig — de kunna undgå att ha fiender — om de rätt använda de på en gång hederligaste och tillförlitligaste medlen, förty en vållar icke, att två trätas; 10:0) Att den hvilken såsom visst betygar att en arm6organisation, sådan som k. m:t hos sednaste församlade riksdag föreslagit, skall, i händelse vi blifva anfallna, tillförsäkra Sverige segren emot hvilken fiende som helst, visserligen dermed betygar hvad han önskar — och hvad hvarje svensk måste önska — men också hvad han icke Vet och hvad ingen slutkonst förmår att visa; 11:0o) Att mod och sjelfförtröstan äro goda dygder, men att öfvermodet är ett stort fel. hvarmed ett folk, lika illa som den enskilde, endast bedrager sig sjelf; vd 12:0) Ått allmän intellektuel utveckling är omöjHg hos ett tolk, hvars ekonomiska välstånd tillbakahålles ; 13:o) Att det i allmänhet är med ansträngning och försakelser till ytterlig grad och ofta med verklig nöd, som den jordbrukare, hvilken icke är nog lycklig att hafva eget kapital utan måste betala ränta på hela tan för sitt hemman, kan förmå utgöra de skyldigheter, han för närvarande har, och att värt land ar en stor mängd jordbrukare i den belägenheten; 14:0) Att jordens afkastning och värde förminskas i samma mån som arbetskrafterna beröfvas jordens bruk, och att skatter och-köpeskillingsräntor tynga i samma mån mera; 15:0) Att antagandet af den föreslagna värnepligtslagen skulle verka till minskning af jordens afkastning och värde i fullt lika hög grad som indelningsverkets afskaffande skulle verka till höjning, och att rustoch rotehållarne således icke kunde göra någon ekonomisk vinst på ett utbyte, hvilket de icke heller för egen del eftersträfva; 16:0) Att de för upprätthållandet af vår nuvarande krigsmakt mest betungade icke kunna sjefvilligt åtaga sig eller med god vilja underkasta sig en ytterligare utsträckt personlig krigstjenstebörda, som i uppenbar strid mot hufvudgrunderna för de ingångna aftalen om det vissa knuektehållet skulle utgöras jemte detta knektehåll; — samt slutligen: 7:0) Att svenska folkets representanter icke böra under något vilkor antaga en värnepligtslag, som innefattar någonting annat eller mera än detta ordet värnepligt antyder och icke under något vilkor medgitva en ökad krigsstytka, som kan användas till anfall. eHer till understöd åt en främmande, krigförande makt, — och att detta måtte varda svenska folkets handslas och helsning till andra folk, 3 Man kunde tydligt märka, att förhandlingarna följdes med spänd uppmärksamhet: utom de efter anmälan och upprop afgifna yttrandena samt svaren på den slutliga propositionen, var det så tyst, att en flugas surrande skulle kunnat höras öfver hela rummet; förstugan och den der varande trappuppgången samt platser utanför de öppnade fönstren voro upptagna aft åhörare. -(J. T.)