Dagens Nyheter – 9 augusti 1871, sida 1

— Akta dig bara; det kommer att vankas mycket stryks Å Carqiuefoti satte sig suckande på cn stubbe tog upp en skorpa och litet torkadt kanin kött ur sin ränsel samt började äta med er ytterst bedröflig min. Armand Louis lade sin hand på Renaud: axel och frågade med allehanda tecken till den största oro: — År allt hvad du nu sagt mig allvarsamt menadt? — Ja, fullkomligt allvarsamt, svarade Renaud, som nu talade i en helt annan ton än nyss. Häromdagen i skymningen red din utländske gäst förbi mig derborta på heden. Jag visste då ej, hvarifrån han kom eller hvarthän han begaf sig; en lång skarlakansröd plym hängde ned från hans grå hatt öfver buffelskinn-tröjan, ett väldigt slagsvärd skramlade mot hans sporrar, den nedgående solen kastade sina strålar på honom, Tjugu män galopperade tysta bakom honom. Han såg på mig, då han passerade; misstro alltid menniskor med sådana ögon som hans! — Tack, sade Armand Louis och tryckte Renauds hand. — När farans timme slår, så lita på mig, jag skall då vara vid din sida. — Var det inte det jag sade! mumlade Carquefou förskräckt. Om vi ändå bara sluppe vänta längre än till i morgon; jag skulle då inte hinna bli så fasligt rädd, men pu får jag