Dagens Nyheter – 8 augusti 1871, sida 2

hagat på våra pannor inrista detta outplånliga tecken till vår värdighet. När i Tyskland en soldat ser vår familjs söner passera, är en enda blick honom pog för att veta hvilka de äro. Då darrar han och stiger upp. — Ingen darrar här, hert grefvel Den som talar med er räknar konnetablar bland sina fäder, och de franska konnetablarnes svärd är lika godt som de vyska stormarskalkarnes. Emellertid säger hvar och en af oss till er genom min mun: stanna, och huset står till er disposition; res, och portarne stå för er. öppna! Oaktadt allt sitt öfvermod, bugade sig grefve Pappenheim; herr de Charnailles majestätiska värdighet imponerade på honom. En timme sednare befann sig den främmande grefven i det förnämsta gästrummet, dit slottså herrn sjelf fört honom; en page var honom behjelplig att kläda åf sig. — Vid hvilken tid i morgon befaller herr grefven att hästarne skola vara i ordning? frågade pagen. — Såg du den unga flickan, som satt till bordg bredvid herr de Charnailles, och som sedan på aftonen sjöug så behagligt, ackompagnerande sig på lutan? frågade grefve Pappenheim. — Ja, — Nåväl, vi stanna här. Det utrop, som herr von Pappenheim lät undfalla sig, då han fick höra fröken de Sou