Nu begärde riksdagsmannen P, Nilsson ordet, redogjorde för frågans innehåll och ställning samt förklarade sin fasta öfvertygelse vara, att försvarsutskottets törslag innefattar de grunder, som vårt försvarsväsen rättvist kan baseras på, och att det skall blifva hans mål vid stundande urtima riksdagen, att söka bereda detta förslag framgång. Härefter yttrade sig hrr Per Nilsson, Sven Nilsson och Rosenblad i Marklunda, Sven Nilsson i Broby, Nils Pehrsson i Segutslycke, Anders Svensson i Kulhult, Per Jönssoni Färeköp, Lars Pehrsson i Kulhult m. fl. och utspann sig en liflig diskussion, som varade något öfver 2 timmar. Alla de talare som uppträdde voro, med undantag af Lars Persson, af ungefär samma öfvertygelse som ordföranden uttalat. Nämda hr Lars Perssons, från öfriga talares afvikande åsigt var, att Sverige helt enkelt bör afväpna. Resultatet af mötet blef antagandet af följande resolution: Att mötet på det högsta protesterar mot ingående på ökad allmän värnepligt, med mindre än att indelningsverket upphör inom loppet af 15 år, då hvarje medborgare i riket är lika skyldig deltaga i landets försvar med hela sin krigstjenstduglighet samt bidraga till kostnaderna för försvaret efter sin förmögenhet eller årliga inkomst, och anser mötet således, att de grunder, som blifvit stadgade i särskilda utskottets utlåtande nr 1 vid sistlidne riksdag, böra bibehållas. ..— Den 22 juli hade riksdagsmannen P. Östman inbjudit sina valmän i socknarne Säbrå, Stigsjö, Wiksjö, Häggdånger och Hernön att samlas i Säbrå skolhus för att uttala sina åsigter i försvarsfrågan. Till mötets ordförande utsågs hr Östman, hvilken öppnade förhandlingarne med att uppläsa vissa delar af utskottsbetänkandet vid sista riksdagen samt med att, på uppmaning, framställa en redogörelse ötver indelningsverkets uppkomst. Derefter uppläste nämdemannen Lars Nydahl i flgsjö ett skriftligt anförande, hvari han, med uttalande af sitt fullkomliga gillande af br stmans riksdagsverksamhet, uttryckte såsom sin åsigt, att indelningsverkets upphäfvande mäste såsom ett oeftergifligt vilkor föregå den 20-åriga allmänna värnepligtens införande, så att hela den behöfliga stammen blir värfvad och kostnaden så väl för densamma, som för försvarsverket för öfrigt komma att bestridas af statsverkets medel Sedan flera andra talare yttrat sig i ungefär samma anda begärdes ordet af major Wästfelt, hvilken förklarade, att han ingalunda ville det indelningsverket skulle upphöra, emedan den indelta armån är mera intresserad att försvara fäderneslandet och sitt eget hem än den värfvade, som meriändels består af löst folk utan jord och utan något egentligt hem och fast ostad; att i händelse de roterade hemmanen skulle befrias från detta onus, innehafvarne deraf skulle erhålla en ren skänk, ity att jordvärdet höjdes, då deremot den oroterade jorden-i samma mån sänvktes, så att egarne häraf förlorad2, hvad de förra vunnit, hvilket vore högst orättvist, och kunde ett sådant förhållande slutligen leda till kommunismsystemet; men som rateringsbesväret är ojemnt fördeladt, önskade talaren, att staten borde utjemmna detta onus så, att jordbrukaren och öfriga medborgare med tiden blefve lika betungade. Jå nu diskussionen var slutad, framställde ordföranden denna fråga: Antager mötet Andra kammarens vid sistlidna riksdag gifna vilkor i afseende på värnepligtslagen? hvilket högljudt besvarades med ja! Häremot reserverade sig hr Wästfelt, som ville antaga k. m:ts eller regeriogens förslag. -— Folkmötena i Klörup och Bröddarp sistlidne onsdag och torsdag voro ej synnerligt talrikt besökta, men utmärkte sig både för en liflig diskussion samt för ett från allmänhetens sida varmt intresse för den fråga, som stod på