Folkmöten i försvarsfrågan. . Riksdagsmannen P. Nilsson i Kulhult hade till den 29 juli å Broby gästgifvaregård utlyst ett möte med sina kommittenter, hvilket var besökt af omkring 100 af häradets mest framstående landtbrukare. Anledningen till att antalet var så ringa, förklarades vara den pågående höskörden. Mötet öppnades, yttrar Kristianstadsbladet, af riksdagsmannen P. Nilsson, som föreslog till ordförande för dagen, landtbrukaren Nus Oredsson i Feleberga och till protokollsförare Nils Pehrsson i Segutslycke, hvilka med acklamation dertill valdes. Ordföranden inledde diskussionen med följande yttrande: Vär tids krigssätt i andra länder fordrar, att Sveriges inbyggare göra uppoffringar för att värna sin sjelfständighet. Det förslag till vår armås oranisering, som försvarsutskottet framlagt vid sistidna riksdag, och som af 106 ledamöter af Andra kammaren gillats, innefattar också uppoffringar. Då det icke är tänkbart att undandraga sig sådana, är jag af den öfvertygelsen att detta förslag bör antagas, och att andra kammaren bör hålla strängt hå e principer, som i detta förslag uttalas, nemigen indelningsverkets upphörande och allmän förlängd värnepligt. Detta förslag gillar jag derför att det rättvist fördelar kostnaderna för landets försvar. Jemte det jag uttalar denna åsigt, vill jag icke fördölja den tanken att om deremot k. m:ts förslag skulle blifva antaget eller genomdrifvet, detta vore den största olycka, som kunde hända vårt land, ja större olycka än om 50,000 pretssare eller ryssar voro landsatta i Skåne för att eröfra, ty jag tviflar ingalunda på att så mycket gammalt svenskt krigareblod ännu fnnes i Sverige att vi kunde låta ett sådant antal bita i gräset eller köra dem bort; men blir detta eller ett dylikt förslag lag, då fruktar jag att utvandringen skulle taga så stora dimensioner, att det, som sagdt, vore den största olycka som kunde hända vårt land. Om allmogen skulle nu få ytterligare bekräftelse på den tron att de äro styfmoderligt behandtade, om den. skulle få erfara att en utsträckt värnepligt och tillökning af kostnaderna för vårt försvar åläggas dem — utan iakttagande af riittvisa i dessa kostnaders fördelnin på alla samhällsklasser, så vanda de hellre sitt ära fidernesland ryggen — helst då det för månsen skulle vara omäöjlist att bära större börda af försvaret än de redan hafva — än affra alla sina krafter på ett slafveri, under hvilket de sakna alla utsigter till bergning. Till och med representanter ha yttrat att vi rusthållare icke kunna tvingas till större utsträckning af värnepligtens kostnader, Detta är på sätt och vis riktigt. om nemligen våra representanter äro fasta uti att siga nej, och om Andry kamrarens pluralitet säger nej —: men blir riksdagens beslut att vi skola, så iiro vi tvingade, och ha då endast två altepnativ att välja på: utgöra kostnaderna — eller resa — ty ett tredje: revolution, är bäst att icke tänka på. Då det första är omöjligt, mäste således det andra tillgripas.r