Thiers uppträdde, som man torde minnäs, mycket ifrigt emot nationalgardenas upphäfvande. Nu säges det, att franska rfegeringen icke för nätvarände har för afsigt att upplösa dessa garden, med undantag af i sådana fall, då politiska demonstrationer företagas. Man väntar att, äfven under den nja armöorganisationen, nationalgarden skola bibehållas inom fästningarne. Arresteringarno fortsättas ännu dagligen i Paris. Då talrika klagomål ingått öfver den långsamhet, hvärmed krigsrätterna företaga undersökningarne, har instruktionsdomrarnes antal blifvit ökadt med — hvilken opartiskhet! — 100 officerare aff. d. Versaillesarmön. För att undgå hotande arresteringar, som till större delen företagas på grund af anonyma angifvelser, lärer en stor del af arbetarebefolkningen i Paris beslutit utvandrå. Det påstås, att tedan öfver 11,000 arbetare begifvit sig till Amerika. Också stegringen i priset på alla lifsförnödenheter i Paris bidrager att förmå en del arbetare att öfvergifva den franska hufvudstaden; Journal des Debats för den 1 dennes påstår, att man mot de fångna insurgenterna ämnar använda landsförvisning en masse i stället för deportering på statens bekostnad till menniskoätarne i Nya Caledonien. I slutet af förra månaden hölls i Leipzig ett socialistiskt möte under ordförandeskap af Bebel. På detta möte talade Liebknecht i två timmar om Paris-kommunen, VInternationale samt den europeiska pressen. Han upphöjde de förra, men skildråde den senare såsom lögnaktig och köpt. Morden på generalerna Clement Thomas och Lecomte kunde icke tillräknas kommunen, hvilken, då desse mord föröfvades af demoraliserade liniesol-: dater, ännu icke existerade. Kommunen ville rädda republiken undan Thiers misstänkta. kupper, och den hade gått tillväga med både klokhet och återhållsamhet, hvilket bekräf-: tats af engelska och italienska korrespondenter. Paris hade varit lugnt under kommunen; der existerade fullkomlig talfrihet och kommersiel frihet. Visserligen hade flera tidningar, som satt sig upp mot kommunens auktoritet, blifvit indragna; men ett sådant förhållande hade äfven Versaillesregeringen, för att ej tala om Bismarck och Vogel von Falkenstein, gjort sig skyldig. till. Det är bevisadt, att de plundringar och utpressningar, hvarom man så mycket ropat, blott bero på förtal. Kommunen hade i stället för att angripa egendomen tvärtom sökt att bevara en loflig näring för en del af befolkningen samt skydda den mot de förnäma kommunisterna. Kommunen hade sökt att förbättra. och höja qvinnans sociala ställning. Nio tiondedelar af de uppbrända husen hade råkat i brand genom Versaillestruppernas eld; detta var fallet med Hötel de Ville. De hus, kommunen sjelf antändt, voro få, och detta antändande hade skett för att betäcka kommunisternas reträttlinie. De personer, som tagits som gisslan och under den sista förbittrade striden skjutits, voro ej 65, såsom man sagt, utan blott 23. Arkebuseringen af gisslan hade ej skett på kommunens officiela befallning. Versailles-trupperna hade dessutom redan då börjat utan förskoning mörda tusentals män, qvinnor. och barn, hvaraf många oskyldiga. Hade Thiers ej haft Bismarck att lita på, skulle Versailles-regeringen aldrig undertryckt kommunen. Öfverdriften i vissa delar af Liebknöchts härofyan i korthet refererade tal behöfva vi ej påpeka — men det sanningsenliga i åtskilligt lärer ej heller kunna förnekas af hvarje opartisk.