e— LA ALL tree I mer än ett år, eller alltsedan det mnågorlunda klart visade sig hurudan utgång kriget mellan Frankrike och Tyskland skulle få, har det fredsälskande svenska folket varit utsatt för ett anmärkningsvärdt ihärdigt bombardement. Kastkropparne, fitigt och med mycken kraft afslungade, ha utgjorts hufvudsakligen af de i stor stil tilltagna och med mörka färger tecknade farligheter, för hvilka vårt land nu mer än förr skulle vara utsatt, till hvilka projektiler man såsom reservartilleri framkommenderat geheimeråder och preussiska officerskikare, hvartill på allra sista tiden kommit det tyska ångfartyget Pommerania, som i grefvens tid stack stäfven mot norr, Detta brakande och sprakande bombardement, som gradvis tilltagit i styrka och bedöfvande ljöd för de häpna representanternas öron vid senaste riksdags början, under debatterna om anslagen till fjerde och femte hufvudtitlarne samt om armåorganisationsförslaget och vid samma riksdags slut, har nått kulminationspunkten af kraftutveckling i påbudet om den urtima riksdagen. Under sådana förhållanden och då regeringen alldeles icke visat sig angelägen om att lugna den oro, som påtagligen hos en och annan uppstått i följd af det bullersamma talet om vår hotade sjelfständighet, utan tvärtom just sökt att göra det hotade i vår ställning till en trosartikel — under sådana förhållanden, säga vi, skulle man väl kunna tro, isynnerhet nu nyss före den urtima riksdagens sammanträdande för att, om än indirekt, ordna vår osäkra ställning till främmande makter, att bland hrr departementschefer chefen för utrikesdepartementet väl vore den, som hade mesta myrorna i hufvudet, som man säger, eller med andra ord vore fullt upptagen med diplomatiska ärenden. Det förhåller sig emellertid icke alldeles gå. Statsrådet Wern, som alltsedan konungens resa till Särö varit tillförordnad chef för utrikesdepartementet, har nemligen sedan i torsdags eller fredags uppehöllit sig i Göteborg, derifrån han väntas i dag till hufvudstaden återkomma. Under denna tid ha vi sålunda varit utan utrikesminister. Tiden är visst icke lång, och vi äro fullt och fast öfvertygade derom, att landet genom hr Weerns göteborgstripp — hvaraf vi unna honom all möjlig vederqvickelse — icke lidit den ringaste skada eller att någon som helst rubbning i följd deraf inträdt i våra vänskapliga förbindelser med andra stater; men vi kunna ej annat än i det förhållande, vi här anmärkt, se ett ytberligare stöd för vår tillförene uttalade åsigt, som för öfrigt nu torde vara allmän, att sammankallandet af en urtima riksdag för diskuterandet af en redan förut under året zenomdebatterad fråga var onödigt. Lika liten fara, som uppstått för vårt land derizenom att t. f. utrikesministern tar 3 å 4 lagars såkallad bondpermision, lika litet hade helt visst det farliga i vår ställning till ! andra makter ökats, om frågan angående armborganisationen ånyo dragits under riksdagens pröfning först 3 å 4 månader senare in nu sker, eller vid nästa års lagtima riksmöte.