Hvarjehanda nyheter. Ett klnesiskt galaspektakel. Lord Macartey berättar följande om en tafter-festföreställning på kejserliga teatern i Pekingi Teatern är utomordentligt rymlig, luftig och efter kinosiskt begrepp präktigt dekorerad med målningar ocu lyktor, Den ionehåller tillika mycket vackra och angenäma bostäder för skådespelarne, lusthus, små trädgårdar m. m, i ett omfång al en Gvarts timines Vär. Ämnet för alla utförda stycken är mycket moraliskt, och dialogen alltid rikligt försedd med uttryck af kinesiska filosofer och antika hjeltar. Den föreställning, som denna gång gafs, varade oafbrutet i 12 dagar och 12 nätter. De inbjudne åskådarne gingo från och till, åto och sofvo: dock gafs det äfven entusiaster, hvilka blott aflägsnade sig på fjerdedels timmar. Föreställningarne bestodo i en stor mängd tragiska ock komiska händelser, i ett brokigt virrvarr om hvartannat. Det gafs emellertid äfven fullständiga stycken, men utan riktig slutföljd, alla temligen liknando hvarandra, ehiuriväl det enasvar ett drama, ett historlskt skådespel, det andra ett verk afren inbillning. Skådespelarne sjöngo, deklamerade och talade, allt utan musik. Så blefvo slagtningar, mardscener, äfvensem eljest alla händelser i vanliga dramer gifoa. Den tolfte natten medförde ett non plus ultra af kinesisk konst, en stor pantomim, att döma efter det utomordentliga bifall som den fann, i alla händelser ett mästerverk af uppfinning och snille. Föremålet för stycket var oceanens förmälning med jorden. Den senare utbredde först temligen sparsamt sina rikedomar. Der syntes drakar, elefanter tigrar, strutsar m, m.; ur marken uppvuxo ekar, tallar, tebuskar, korteligen alla slags plantor. Oceanen förblef icko efter. Han kastade, och detta med stor konst, sina skatter för jordens fötter: hvalfiskar, delfiner, sköldpaddor 0. 8 Vv. Derefter framkommo på teatern skepp, klippor, musslor, svampar, koraller; det mesta af skådespelarne mycket skickligt återgifvet i masker. Sedan under en oändligt lång tid jordeas och hafvets produkter särskildt hade uppställt sig, rörde de sig ikrets, förenade sig slutligen och ryckte fram mot kejserliga logen, midt för scenen, ända ned till rampen. Här utfördes åter olika evolutioner. Plötsligt delade sig hela skaran för att lemna rum åt en jättelik hvalfisk. Då denno befann sig vis a vis den keojeerliga logen, utsprutade han några kannor vatten öfver parterren och detta så skickligt, i deranbragta öppningar, att ingen af åskådarne blef våt. Detta skådespel upplifvade åskådarno så mycket, att de utbrusto i ändlösa has! houng haho! (Förträffligt, kostligt!) och två eller tro af de förnämsta mandarinerna som alls icke kunde begripa min likgiltighet, tadlade mig derför och ropade deremellan: has! houng hahol På lager. Om en temligen inskränkt person, som en gång komplimenterades för sitt goda förstånd, yttrade ett fruntimmer i sällskapet: Ja, han borde minsann ha ett godt förråd af sådant för man ser honom åtminstono aldrig använda det. Misstag. En landtlig oskuld, som hade varit ute och tagit en promenad i det gröna, komplimenterades af sin knsin med att hon såg så frisk ut som en af daggen nykysst tusensköna, — TIsch nej, så hette han inte, blef det okonstlade svaret. WVerfidem liknades en gång i ett sällskap af en gammal ungkarl vid ett dystert fängelse. — Ja, för dem, som sitta i enskild arrest, tror jag nog att det kan tyckas så, inföll en ung dam i sällskapet. : Ena snobb, som under sina resor äfven besölct Pompeji, : utlät sig vid ett tillfälle, att det var en mycket vacker stad, mon behöfde undergå en grundlig reparation. säkert kännetecken, Fit vittno tillfrågades inför en domstol hur han visste, att parterna i målet voro man och hustru. Derför att jag ofta hört herrn och fruntimret der gräla med hvarandra, blef svaret. — Skälet togs för godt. Fr Re AR RÖ RO OO OAK R