Dagens Nyheter – 5 augusti 1871, sida 1

än du sjelf skall bli hennes man, jag svär derpå ... Men så skynda dig då att återkomma til lifvet, annars ränner jag värjan genom mitt hjerta. Renaud drog sin värja ur skidan, och likasom fordom Pyramus vid Thisbes lik, riktade han spetsen mot sitt bröst. — Nej, nej! döda dig ej alltför snart; jag tror att jag skall repa mig. Och han repade sig. Han hade endast blifvit döfvad af slaget; ingen verklig skada hade skett honom. Vännerna begåfvo sig långsamt tillbaka till Grande-Fortelle;. och de sågo härvid båda två helt bedröfliga ut. Så snart fröken de Souvigny varseblef Armand. Louis, bleknade hon och sprang honom till mötes. — Hur står det till med er?... Hvad har händt er, säg! ropade hon. Armand Louis nedslog ögonen och tillstod att han nyss varit nära att förlora lifvet ien duell med herr de Chaufontainc. — Ha ni slagits nu igen, och hvarför? återtog hon. — Emedan han kallade er Adrienne och påstod att ni nu när som Lelst kan bli gift. Fröken de Souvigny rodnade. — Och varför fästade ni så stor vigt vid detta? frå gade hon. — Jag vet inte... — Ah! utbrast Adrienne, Om jorden öppnat sig framför Armand Louis,