Dagens Nyheter – 5 augusti 1871, sida 1

oo SF väl då bli till mods, när han en vacker morgon fick höra Renaud de Chaufontaine med synbarlig förtjusning utbreda sig öfver Adriennes skönhet? — Ah! tillade katoliken, sedan han talat till punkt, det dröjer inte länge förrän hon blir giftasvuxen. — Hvem? utbrast Armand Louis förtviflad. — Hvem? Fröken de Souvigny, vet jag. — Adrienne? — Ja, Adrienne. Armand Louis var redan så ursinnig, att han icke kunde beherrska sig. Han lät sig angeläget vara att begagna den enda förevändning, som slumpen erbjudit honom, till att söka gräl med sin vän. — Aha! utbrast han, sedan huru länge, herr markis, har ni tillåtit er ätt kalla fröken de Souvigny vid hennes dopnamn? — Fördömme mig, om jag det vet. — Det är redan nog att ni en gång haft den oförsyntheten att yttra er så. Fröken de Souvigny ha endast två personer, herr de Charnailles och jag, rätt att kalla Adrienne. oo Jaså. Om blott två personer hittills innehaft denna rättighet, är det väl ingenting som hindrar att den hädanefter kan komma att åtnjutas äfven af en tredje person, som är hennes granne, om också ej hennes slägtinge. — Nå, så vet att jag aldrig skall tåla något sådant. DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 3.