do la Merci var det enda byte, vi hunno nedfira i vår båt. Vi läto begrafva dem på kyrkogården, och deras stoft hvilar under den grafsten, som I alla kännren till. Deras själar äro helt visst hos Gud, mina vänner. Låtom oss bedja för dem! Andra dagen fanns icke ett spår gvar af San Christoval. Och nu, tillade gamle Harris, i det han vände sig till sina åhörare, är det sent, mina gossar, det är bäst att I begifven er hem. Adjö och god natti