Dagens Nyheter – 4 augusti 1871, sida 1

Från Utlandet. Ett sent i går afton anländt telegram, som återfinnes på annat ställe, omtalar en officiel bekräftelse på att Jules Favre genomdrifvit sitt beslut att lemna ledningen af Frankrikes utrikesangelägenheter i andra händer. Med hans afgång förlorar Thiers regering en stor förmåga och en man, som med bibehållen ren karakter genomgått många skiften. Thiers har till hans efterträdare valt Charles Remusat, med hvilken han förr under andra förhållanden delat maktens bekymmer. Förslaget att förlänga Thiers presidentskap öfver franska republiken har varmt rörordats vid ett sammanträde af nationalförsamlingens venstra center. Från detta parti anse några att motionen om nämnda förlängning kommer att utgå. Enligt en korrespondens från Paris af den 30 juli till LIndp. Belge skulle Gambetta komma att väcka denna motion. Marskalkarne Bazeine och Canrobert samt generalerna Wimpffen och de Failly hafva blifvit instämda att lemna upplysningar till den militära undersökningskomiten. Jardin des Plantes i Paris har den 30 juli åter öppnat sina portar för allmänheten. Enligt telegram af den 30 juli till Times har dödlighetssiffran i Paris under veckan förut nedgått från 859 till 778. Intet fall af kolera hade anmälts. Som bekant, har franska nationalförsvarsregeringen blifvit föremål för häftigt klander med anledning af de åtgärder, den vidtog i Paris under stadens belägring. Flera Paristidningar ha dock nu börjat taga nämnda regering i försvar hvad ofvan sagda förhållande beträffar. Så yttrar bland annat Siccle följande sanna reflexioner: Det är naturligtvis mycket lätt när man befinner sig på afstånd, omgifven af sin familj, af sina vänner, af lifvets komfort, att, sedan faran väl är öfverstånden, komma och kritisera åtgärder, som vidtagits midt ibland fasorna under en belägring utan motstycke och säga: Ni borde ha gjort så och icke så. Men de som voro inneslutna 1 Paris och som erinra sig de sorgliga dagar vi genomlefvat, då man fruktade bungersnöd bland en befolkning af mer än två millioner invånare, hvilkas hela föda bestod sedan en månad tillbaka af en liten ration oätbart bröd och en ännu mindre ration hästkött — de veta hvilka stunder af marter dessa män genomgått, på hvilka hela ansvaret uteslutande hvilade. Det var nödvändigt att till hvad ris som helst förekomma, att Paris dog af hunger. Jade man väl något val bland levecantörer? Nej, vi minnas väl huruledes chefen för en af de störstå och mest aktningsvärda bandelsfirmorna i Paris, tillfrågad huruvida han kunde åtaga gig att efter belägringens slut införa i hufvudstaden ett stort förråd af potatis till ett pris af 19 frank 50 centimer qvintal, svarade, att kan icke till något pris kunde åtaga sig en dylik anskaffning, ty han visste ej hvad som tilldroge sig utanföra. Under sådana förhållanden var det klart, att handelsministern blott kunde underhandla med män som kunde erbjuda honom pålitliga garantier. Han måste anskaffa förnödenheterna så fort som möjligt, det var hans uppgift. Att han bedragit sig, att han blef bedragen, det är möjligt, vi kunna erna säga rent ut att det var oundvikligt, men vem kan säga: I hans ställe skulle jag ha gjort det bättre ? Vi ha mycket ofta under det bela ringen pågick anfallit nationalregeringens handEE re A ER MR SARAS SRTR ANRO SVE BRN FOR ERE RARE KR FER RER RE ERS