Dagens Nyheter – 3 augusti 1871, sida 2

den sjelfskrifne anföraren för nejdens protestanter; Renand kommenderade samtliga katolikerna i de tio närmast belägna socknarne, och de båda generalerna försummado intet tillfälle att reta de fiendtliga armåerna mot hvarandra. Deras olika egenskaper visade sig tydligt vid dessa sammandrabbningar: Renand genast färdig att anfalla och sjelf alltid den främsta i elden; häftig, djerf och språksam som en af Homeros hjeltar; Armand Louis ihärdig, okuflig, snabb i sina rörelser, men aldrig glömmande, ej ens då striden rasade som mest våldsamt, att han var generalen. Han iakttog med den allra största stränghet taktikens reglor; Renand åter var en pågåare, som förlitade sig på lyckan, hvilken han kallade krigets gudinna; men om han också anställde större förödelse bland motståndarens folk än denne bland hans, blef det ändå nästan alltid Armand Louis som behöll segerp, och markisen, plötsligt öfvergifven af sina skingrade regimenten, togs till fånga på valplatsen. Vid fjorton års ålder läste herr de la Guerche på originalspråket Ceesars historiska skrifter; herr de Chaufontaine fördjupade sig, när han nyss fyllt femton år, i berättelserna om don Galaors förvånande äfventyr, som väckte hans förtjusning. Herr de Chaufontaine hade icke blott den ärelystnaden att vilja besegra herr de la Guerche, han ville äfven omvända honom. För att vinna detta storartade resultat och