— 452 — i detsamma hördes ett ofantligt starkt stråkdrag, och alltsammans försvann. Uffe vaknade. — Det var en underlig dröm! utbrast han och förde handen öfver ansigtet, under det han sökte samla sina tankar. En liten stund derefter kom uppassaren för att väcka Uffe. — I dag är det österrikarne som vilja ha stryk, sade han; de lära vara mycket afundsjuka på preussärne, för det dessa redan fått vara med i elden. — Vi skola ge dem till bästa allt hvad vi förmå, svarade Uffe och gjorde sig hastigt färdig. Robert sprang upp och ville följa med. — Skall han med? frågade uppassaren. — Åh-ja, det bör man ej neka honom ; det är väl inte för mycket att han också en gång får se, huru det går till i ett riktigt fältslag. Striden var i full gång. Det var österrikarne som . anföllo, och de gjorde detta med vida mera styrka än preussarne. Bakom girdesgårdar och häckar lågo tyroler-jägare, som aldrig sköto bom; nästan hvarje dansk soldat som stupade fick sin kula midt i pannan. ; ; Uffe stod på samma ställe, der han under den första batalj, han någonsin varit med om, burit Dannebrogen fram på Dannevirke. Och nu skulle just detsamma hända, som