kunna behålla dessa ofantliga brefmedel i sin ego, nödgats muta både Misterhults sockens och den omgifvande ortens herremän och måhända äfven en del af dess hemmansegare, och klaganden följaktligen har skäl till fruktan, att denna bekymmersamma och för hans timliga välfärd så högst vigtiga angelägenhets handläggning i Misterhult ej kan blifva rattrådig och för henom fördelaktig, så yrkar han för det andra, att kon. befhde i Kalmar län och stift måtte åtaga sig saken, locka Törner till bekännelse, derefter häkta honom samt taga i beslag och i landskansliets kassakista förvara både de brefmedel, som bemälde Törner Segt, och dem han ännu ocger i sitt förvar, : Det icke minst märkvärdiga i denna skrif velse är dess slut, hvari klaganden förklarar sig för tillfället ej ega tillgång till någon gratifikation till höga landshöfdingeembetet för ynnestfull, välvillig och rättrådig handläggning af detta vigtiga ärende, men förklarar sig villig att, derest höga vederbörande kunna skaffa honom blott 100 millioner at ifrågavarande brefmedel, afstå tvdå å tre (2 å 3) milltoner, för hvilken välvilja å sin sida han i djup ödmjukhet utbeder sig få åtnjuta all ynnestfull rävtrådighet och välvilja från vederbörandes sida, hvarjemte han slutligen sänder, som förskott å de två å tre (2 å 3) millionerna — 1 rdr rmt. Man vore naturligtvis frestad att anse det hela som en mystifikation eller ett temligen groft skämt med höga vederbörande, om ej med -skrifvelsen bifogats följande vederbörligen bevittnade och med sigill under vittnenas namn försedda handling. (Afskrifi.) Den af pastorsadjunkten L. F, Rydelius till mig, såsom ordförande i kommunalstämman inlemnade skrift, innehållande: att komnmunalstyrelsen genom kommunalstämmas utlysande skulle vara honom behjelplig att taga reda på flere rekommenderade bref, hvilka pastorsadjunkten Rydelius genom: tysta samtal med på längre afstånd boende personer blifvit underrättad om till honom anländt under förflutne halfår, dels från drottning Victoria i England, dels från kejsaren i Österrike, dels från sultan i Turkiet med flere, uppgående sammanlagdt till minst tjugutre (23,000,000) millioner rdr rmt, har jag lagt till handlingarne och nekat utlysa kommunalstämmea, emedan jag ej finner adnat än att pastorsadjunkten Rydeiius vändt sig till obehörigt forum, betygar. Gesshult don 18 mars 1871. Aug. Erejdenfelt, ordförande. Likheten med originalhandlingen intyga: C. 4. Håkansson, — 8. A. Wettermark, rådman i Linköping. handlande i Linköping. Alfr. Normelli, f. d. fabriksidkare Tidningen Kalmar, hvarur vi hemtat ofvanstående, tillägger följande reflexioner, i hvilka vi fullkomligt instämma: Två anmärkningar, hvilkas befogenhet ingen torde uriderkänna, inställa sig dock: den ena, huru äldre och förståndiga män kunna vara. nog hjertlösa att, som här tydligen skett, underen längre tid drifva en så grym lek med en stackars sinnessjuk person; den andra, huru det varit möjligt, att en så beskaffad prest kunnat få tjenstgöra i Linköpings stift. BAS SGI LEENA