Dagens Nyheter – 1 augusti 1871, sida 2

bekantskap med under det första krigsåret, och som han sedan bibehållit i troget minne under alla sednare vexlingar, tills han ändtligen hunnit så långt att han kunde erbjuda henne sin havd och sitt hjerta. Nu var han i full utöfning af sitt yrke, och det gick mycket bra; hans äktenskap välsignades med tre barn, alla gossar, om hvilka Sören spådde att de skulle växa upp och blilikadana kärnkarlar som deras far. Uffe helsade ofta på honom, ty man kunde alltid vara viss om att i Sörens hem finna en glad och hjertlig ton råda. Sören lät gerna vid sådana besök den stora hammaren hvila samt torkade svetten af ansigtet; och det slog då aldrig fel att de två kommo i samspråk om slaget vid Slesvig eller Fredericia-natten eller Isted-dagen eller andra, än lustiga än bedröfliga minnen från kriget, och det hände ej. sällan att dessa minnen framställde sig så lefvande för Uffe, att han riktigt började längta efter den dag, då stridsropet åter skulle låta höra sig och det myckna talet öfvergå till handling. En annan bekant från fordna dagar, som ofta uppsökte Uffe, var kapten Roslin. Men med honom hade en stor förändring försiggått. Hans förra meddelsamhet hade lemnat rum för en stor tillbakadragenhet, han hade blifvit så tyst och fundersam; man hörde honom aldrig mera berätta sina högst sällsamma histerier från Peru och Buenos Ayres.