Dagens Nyheter – 31 juli 1871, sida 1

— Den blef större än Nikolai torn, hviskade Nanna till honom. . — Och nu sitter jag och ser på stjernan deruppe, huru den lyser så viinligt, och så tänker jag på Kyo och Lessöe och Schleppegrell och Viggo och alla de ädla hjeltar, som jag har känt och beundrat och älskat, och dervid längtar jag outsägligt efter att ännu en gång få råka dem och språka med dem om de stora, lyckliga ögonblick, vi ha upplefvat tillsammans. — Men du är väl också glad öfver att få vara hos oss, sade modren. — Ja, jag tackar Gud för allt godt och älskligt som han har gifvit mig på donna jord, sade Uffe, och jag tackar honom ännu mera för allt godt och älskligt, som jag har att vänta hos honom, och som han gömmer åt os8 i de himmelska boningarne. Han steg upp och omfamnade sin moder och sin brud med innerlig ömhet. En vacker vårdag följde Uffe Örnhufvud och Björn ned till ångbåtskajen. De skulle båda fara hem och medfölja samma fartyg, den ene till Göteborg, den andre till Christiania. Angfartyget låg på redden, en tjock rökpelare uppsteg ur dess skorsten. En liten båt som skulle föra de två resande ditut, väntade vid en brygga.