Dagens Nyheter – 31 juli 1871, sida 1

-— ooo ML olen Konungen samtalade ännu en stund med Uffe och, när han skildes från honom, sade han: — Ja, nu måste jag gå vidaro, ty det är flora tappro män här, som jag vill helsa på och tacka för deras sjelfuppoffring. Men när sommaren kommer, och det blir ljusa, varma dagar, då skall ni besöka mig derute på Frederiksborg, och dä skola vi riktigt språka med hvarandra. När värmen blir alltför tryckande, så fara vi ut i en liten båt på sjön, jag sköter rodrot, och ni skall berätta för mig ett och annat om Fredericia och Isted. Med en hjertlig handtryckning sade konungen farväl åt Uffo. Bedan de vanliga skålarno för konungen, för Danmark och för armån voro utbragta, bestog grosshandlarer Löve den med blommor sirade talare-stolen och föreslog en skål för general Uffe Hjelm, hvarvid han utvecklade en så lysande vältalighet, att församlingen utbrast i skallando hurrarop, de der voro till den grad väldiga att ridhusets väggar lupo fara att ramla. Då bifallsstormen ändtligen lagt sig, steg Uffe upp och tackade för skålen; härvid reserverade han sig emellertid mot grosshandlareng öfverdrifna loford. Men han blef afbruten af Sören Lundegaard, som helt oväntadt reste sig upp, der han satt bland de simpla soldaternas leder, och bad om ursäkt för det han tog sig friheten afbryta generalen, hvarpå han förklarade, att hvarken han eller