Dagens Nyheter – 31 juli 1871, sida 1

Ett besök i Strengnäs har lemnat oss en ny påminnelse em det omgångssystem, enligt hvilket våra embetsverk inrätta sin verksamhet och hvarförutan intet — ej ens när det gäller lifvett — synes kunna blifva gjordt. Den beklagansvärda olycka, hvarigenom en stor del af den angenämt belägna staden Strengnäs lades i aska, timade för omkring tre och en half månader sedan, såsom våra läsare torde erinra sig. Nåväl, något hvar skulle väl kunna föreställa sig att de flesta spåren efter branden sedan dess blifvit undanröjda och att man redan vore i full verksamhet med att på ruinerna uppbygga nya hus. Ingenting kan vara mer afvikande från verkliga förhållandet än en sädan föreställning. Ännu i dag ligga grushögarno orörda, och spiselmurarne med sina skorstenspipor stå spökande qvar på de afbrända tomterna; icke heller förspörjes någon verksamhet med stadens återuppbyggande, hvartill ej kan räknas ett par barackbyggnader, hvaraf den ena är färdig och den andra under uppförande, eller ett par provisionella boningshus. Och orsaken till detta förhållande? Helt enkelt dep, att handlingarne rörande den nedbrunna stadsdelens omreglering ligga hos öfverintendentsembetet, ha legat dor i veekor och väntas komma att ligga der ännu någon tid4 — sade oss on af stadens brandskadade invånare i lördags. Medan intendentsembetet funderar på denna sak, går emellertid årets tjenligaste byggnadstid förbi utan att kunna användas af dem, som till vintern ämnat förskaffa sig tak öfver hufvudet och hvilket kunnat vara åtminstone till hälften gjordt, om vederbörande, till hvilka i detta fall några styrpinnar i Strengnäs äfven tordo få räknas, gjort sig omaket att, i betraktande af det behjertansvärda tillståndet i den lilla Mälarstaden, arbeta sig ur den invanda sengångarmarschen. Hvad öfverintendentsombetet beträffar, så har detta verk förmodligen så många myror i hufvudet för att konstruera nya fotanglar för fotvandrarne i Kungsträdgården eller för att gifva order om författningsstridiga murarställningar eller för att utfinna något radikalare medel än blålera och grus för att i en blink döda träden i Kungsträdgården, att någon tanke ej kan finnas öfrig för de stackars husvilla Strengnäsborna och deras bekymmer för den stundande vintern, hvars närmande de äro dömda att med armarne i kors motse i följd afatt tomtregleringen ej blifvit afgjord. PI