— Mins du, återtog fadern, huru obarmhertigt jag slog dig en gång som gosse, för det du inte kunde hemta min porte-depte? En sådan dåre jag var — då din tid kom, förstod du att hemta din porte-dep6e på ett helt annat sätt än jag någonsin förstått. Efter en liten stund infunno sig grosshandlar Löve och Palle. De hado fått veta att Uffe kommit hem och ville helsa på sin gamle vän. Den tjocke grosshandlaren fattade Uffes hand, tryckte den med värma och helsade honom hjertligt välkommen. Derefter vände han sig till öfversten och sade åt denne: — Äfvenledes vill jag af hjertat lyckönska er, att ni har fått er son frisk och färdig hem igen. Ni och jag kunna med skäl säga att det storverk, som det aldrig blef oss sjelfva förunnadt att utföra, ha våra söner i stället utfört. Palle har grundlagt Danmarks lycka inom fredens område, och Uffe inom krigets, båda ha, hvar på sitt vis, uträttat något stort och utomordentligt, och en långt aflägsen framtid skall säkert ihågkomma deras namn, — Ja, Uffe, sade Palle, du mins utan tvifvel, att vi en gång som gossar blandade blod med hvarandra, det var en betydelsefull handling, som innebar ett förebud om våra kommande öden. Du kämpar med svärdet, jag med pennan; jag vet nog att mani våra dagar aträttar mera med den sednsre än med det förra, men derför må du icke tro, att jag ser UYFK BJELNMS OCH PALLY LÖVRS BEDRIFTER Åt