Dagens Nyheter – 28 juli 1871, sida 1

och hans hustru och Nanna hörde på. Det var just vid den tid, då Frederiksstad bombarderades, och alla voro nyfikna att få erfara, hurudan utgången skulle bli. Besättningen var temligen fåtalig och tillgången på kanoner knapp, men Helgesen förde kommandot, och den karlen släpper icke hvad han har i händernaX4, sade jägmästoren; jag känner honom väl, vi ha mången gång varit ute på jagt tillsammans, och han brydde sig hvarken om vått eller torrt, hvarken om regn eller storm, utan höll i sig, så länge han hade ett skott krut gvar, och så gör han väl också nu. Men andra menade att, huru mycket Helgesen än höll i sig, skulle han dock till sist bli tvungen att lemna Frederiksstad, som snart icke var annat än en grushög; i våra dagarX, läto de förstå, Xkommer det icke an på mannamod, utan på soldaternas antål och beväpning, och i det sednare afseendet äro slesvigholsteinarne vid Frederiksstad Helgesen vida öfverlägsna. Öfver sådant tal blef den annars lugne jägmästaren mycket förtörnad och sade, att den som så yttrade sig var icke värd att lefva under den gamla Dannebrogen. Dock kunde han ej dölja för sig sjelf, att han började hysa farhågor, både hvad Helgesen och Frederiksstad beträffar, ty nio tusen man mot två tusen man och 32 stora kanoner mot 7 små dito — det behöfves mycket mannamod, för att spelet under sådana förhållanden skall kunna vinnas. UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER f8.