ska kamrater icke: vilja arbeta tillsammans med dem. Så vägrade sättarne vid Schillers boktryckeri att ibland sig emottaga en tysk; som förr hado arbetat tillsammans med dem — ödaktadt Hah var föda i Paris (naturligtvis af tyska föräldrar) och hans anhållan understöddes af faktorn. Den komitå, hvilken har till uppgift att gränska männen äf den 4 september och deras regeringshandlingar, började sina undersökningar med hrr Trochu, Favre, Gambetta, Arago, Garnier-Pagös och Köratry. Af dessa synes hitvills den förstnämde i visst fall varit den ende, som kommit i något trångmål. Brame, ledamot af kejserliga lagstiftande församlingen, hördes af komitån såsom vittne. Brame gick Trochu genast in på lifvet. Han berättade, att Trochu, då man i ministbren före olyckan vid Sedan frågat honom hvad han skulle göra i händelse ett uppror i Paris utbröte, på en qvarts timme icke gifvit något svar. Ansatt af furst de la Tour dAuvergne, då utrikesminister, hade han slutligen svarat: Jag begriper icke, huru man kan ställa en så: dan fråga till en fransk generål. I händelse man intränger i Tuilerierna, skall jag låta döda mig vid ingången till dem.6 Kejsarinnan hade härefter utropat: XDetär icke fråga om dynastiens räddning, utan om Frankrikes! Efter slutad öfverläggning hade Trochu då utropat: SDenna gvinna är en romersk qvinna; hon är ädellt En imedlem af komiten ställde härefter till Brame den frågan, huru det komms till, att i fafrans ögonblick ministrarno icke varit i Tuilerierna. Brame svarade: Hyar och en af oss hade mycket att göra. Enligt generäl Trochus formliga förklaringar trodde vi os8 kunna räkna på honom. Hvar och en hade sina pligter, och general Trochu hade lofrat oss att fullgöra sin.4 — Jules Favre har, tillfrågad af komitn, hvarför han ännu icke offentliggjort någon gul bok med det gistlidna — årets diplomatiska -aktstycken, svarat, att Cdet vore nödvändigt att uraktlåta deras offentliggörande af statsskäl. -— Gambetta bevisade inför komiten, att han i provinsen värfvat icke 700,000 utan 1,100,000 soldater. — Då Arago, Garniers Pagds och Köratry stodo inför komiten, Var dennas ordförande, hr de Talhouöt, minister under kejsardömet. Det är besynnerligt — anmärker en utländsk tidning — att dessa kejsardömets män, hvilka i dårskap förklarat krig, sätta sig upp till domare öfver männen af den 4 september, öch det vore riktigare, att hr de Talhouöt sjelf sutte på de anklagades bänk; emedan han har varit en äf de stora brottslingarne. Det var nemligen denne hr de Talhouöt, göm i lagstiftande församlingen påstod sig hafva fått kännedom om cen depesch, hvilken etter hans uppgift var förolämpande för franske ambassadören, och det var på hans försäkran härom, som lagstiftande kåren beslöt kriget. Talhouöt har, ehuru uppfordrad dertill, aldrig uppvisat den eller ordagrannt anfört dess lydelse. Sedermera meddelades den af furst Bismarck till Jules Favre; och hela historien om förolämpningarnö befanns våra uppdiktad. — Arago uppträdde med mycken fasthet inför kommissionen. Han förklarade, att han hade intet att förebrå sig i sitt. uppträdande, och tillade; att han ingalunda ångrade, att han varit en af dem, som åstadkommit den 4 september; han gjorde sig tvärtom en ära deraf, och om ett dylikt tillfälle skulle återkomma, så skulle han hanila på samma sätt, säker på att han då skulle göra hvad en fosterlandsvär och en god medborgare egnar och anstär. Alla de franska rarskalker och generaler, som under s8tr:ste kriget inuchade befäl, skola få vp) bära sim halfva sold eller pension, med mn antag af förre krigsministerr marsiuw i. bocuf. Det forsäkras nu att Thiers aldrig haft för afsikt att erbjuda erkebiskopsstolen i Paris åt en man af så våldsamt och omstörtande lynne som det,-hvaraf erkebiskopen af Orleans är i besittning. Monscigneur Dupanloup lör för öfrigt aldrig dolt sin ledsnad öfver att Thiers icke begagnat sin ställning till att återinföra det legitima konungadömet. Grefvenaf Chambord, den legitimistiske sronpretendötiten, skall, enligt Augsburger aligem. Zeitung, ursprungligen haft för afsigt att erkänna den trefärgade fanan, men när påfven erhöll underrättelse härom, skref han till pretendenten ett bref, som stämplade denna äfsigt som förräderi mot legitimitetens grundsatser och uppmårade honom utveckla den hvita fananX, hvilket då-också, ill pretendentens stora skada, skedde i hans ryktbara manifest. De tyska klerikala tidningarne angripa furst Bismarck ytterst häftigt: Enligt Schl. heitung ämnar regeringen inom kort vidtaga Ake msn AA 2 nd fört brad Cm förd Jänd Jrd