män voro soldater. Gustaf Wasa var den, som först började ordna dessa förhållanden. Han hade i sin sold en hop värfvade trupper, mest rytteri. I fredstid underhöllos dessa i så kallade borgläger, d. v. 8. de inqvarterades på kloster, kungsgårdar, kronohemman, prestgårdar och ofta i byarne hos allmogen. Detta föranledde likväl mycket sjelfsvåld och öfvervåld, mycket knorr och missnöje. Då har hos Gustaf Wasa först upprunnit den klarare aningen om ett slags indelningsverk, en plan, att till ett stående manskaps underhåll och hemvist anslå vissa bestämda jordlägenheter. Han ville derför i hvarje socken anlögga så kallade afvels-gårdar, hvilka med sin hela afkastning i foder och lifsmedel skulle användas till truppernas och i synnerhet till rytteriets underhåll och hemvist. Till sådana inrättningar skulle tagas en hop tillgängliga hemman, helst dock öde och ouppodlade lägenheter. Härvid blef det för konungen en stor lättnad att kunna för nämnda ändamål tillgripa många af de gårdar, som han fill kronan indragit från kyrkorna och presterskapet. Man kan siga, att vårt äldre indelningsverk uppkom först med och medelst indragningen af det and: liga frälset, likasom vårt sednare indelningsverk sammanhängde med indragningen af det adliga. Att bringa det stora företaget till någon fulländning hann emellertid icke Gustaf Wasa sjelf; än mindre Erik XIV under sina krig och villor. Johan III anslog väl en Hop hemman och hemmansräntor till krigsfolkets inqvartering eller lön; men det var först den kraftfulle och skarpsinnige Karl den nionde, hvilken i detta liksom i många andra hänseenden utbildade, hvad hans store fader påbegynt. Verket fortsattes och bragtes genom Gustaf Adolf till en bättre ordning, i synnerhet hvad som angick rytteriet. Kristinas förmyndare fortgingo på samma bana, och det var nu, som regementena blefvo närmare bestämda. Under Kristinas egen styrelse kom verket i någon oreda mest derigenom, att en mängd till. härens underhåll anslagna kronohemman såldes eller bortskänktes. Man ville sedermera återinföra den gamla ordningen, men derifrån hindrades Karl Gustaf genom krig, och Karl den elftes förmyndare genom slapphet och tvister. Det var hufvudsakligast i tvenne afseenden, som detta det äldre indelningsverket skilde sig från det yngre, från Karl den elftes. Första olikheten beträffar bostället, hvilket enligt äldre indelningsverket antingen icke fanns eller ock för det mesta blott som en inqvårtering — hvaremot det yngre anslog särskilda soldattorp och befälsboställen. Den andra punkten rörde soldaternas anskaffande, hvilket under äldre indelningsverket skedde genom utskrifningar, men under det yngre genom frivilliga öfverenskommelser. Låtom oss i båda hänseenden betrakta det äldre indelningsverket, hvarvid ock skall visa sig nyttan af den förändring Karl den elfte vidtog. En del af hären aflönades medelst kronoeller skattehemman. XKrigsmannen hade sett sådant större eller mindre sig anvisadt, att antingen som lön uppbära någon del af dess ränta eller ock genom ett slags inqvartering der hafva sitt underhåll, hvilket då afräknades på gårdens kronoräntor. Häraf intrasslades uppbörden och statsräkenskaperna