och munförråd, och när, såsom ofta hände, krigsfärden skulle anställas till sjös, blefyo fartyg och besättning utrustade af de så kallade skeppslagen. Förmodligen var alltsammans blott en beväring för året eller tillfället, men icke något slags stående här. Första tecknet till en dylik utgjordes af lifvakten kring konungens person, dessa så kallade hofkämpar, berserkar, konungens män, hvilka ofta i sagorna omtalas. Småningom blefvo dock beväpningen och krigssättet förändrade och så konstiga, att de fordade en större skicklighet och öfning än förut. Man började då inse behofvet af trupper, som voro för yrket särskildt inöfvade. I synnerhet visade sig detta, när tillgränsande stater begynte använda ett ordentligt och välrustadt rytteri. För sådan tjenstgöring hade det fordna svenska landtvärnet hvarken tillgårgar eller vana. Det var derför som Magnus Ladulås inrättade rusttjensten, d. v. s. att han beviljade en viss skattefrihet åt den, som till rikets tjenst underhöll rustad ryttare och häst. Den så uppkomna truppen var ctt slags begynnelse till en stående här. Jemte detta rytteri infördes småningom bruket af legoeller, som vi nu kalla dem, värfvade trupper. Men dessa, vanligtvis främlingar, voro alltid dyrlegda, ofta opålitliga och äfven i eget land oordentliga ooh våldsamma. Derför sökte man gifva det gamla landtvärnet en sådan utbildning, att det ungefär svarade emot en inhemsk stående här. Sådart skedde förnämligast af Wasa-konungarne, från stamfadren till och med Gustaf Adolf; och medlet dertill var ett slags indelning. Egentligen taladt, har vårt fädernesland haft efter hvarandra tvenne sinsemellan något olika slag af indelning. Vi vilja i korthet teckna dem båda. Det äldre indelningsverket. Redan under hedniska tiden gåfvo konungarne åt många sina krigare särskilda hemman såsom lön eller boställe. Åt mäktigare undersåtar lemnades större jordområden mot vilkor att derför underhålla ett större antal knektar. Äfven den gamla hedniska landtstormen hvilade på den grund sats, att hvarje större område, härad eller skeppslag skulle uppställa ett motsvarande antal stridsmän. I alla dessa inrättningar visar sig ett bemödande att likasom indela krigaren på eller efter jorden. Detta fortgick under hela katolska tidehvarfvet. Ännu ett steg i samma riktning blef under samma tid taget genom den nämnda rusttjenstens införande, enligt hvilken man kunde betrakta frälsehemmanet eller åtminstone dess frälsefrihet såsom en slags in I I delning, gifven för underhållet af den rustade ryttaren och af hans häst. Längre fram bestämdes, huru stor hemmansränta skulle svara mot hvarje ryttare, genom hvilken stadga man än mera närmade sig planen för ett indelningsverk. Emellertid gällde detta endast för frälsemännens rusttjenst. Det cgentliga landtvärnets krigare blefvo t. ex utkallade om våren och återgingo hvar till sitt yrke om hösten, så att nästa år ofta andra trädde i deras ställe. Inga soldater funnos med bestämd lön, bestämda boställen och bestämd tjenstgöring. Man kunde säga, antingen att inga soldater funnos, eller ock att alla fria ! RET RR JENRNRAO RIN NMSPRR CIA AG KR NES NSP RA LOAD YE INT MAT