Hvarjehanda nyheter. Hejsar Napoleons hofstall. Försäljniogen af de föremål som tillhört Napoleon T:s civillista, har äfven sträckt sig till en del af hofstallets uppsättning. Efter kejsarens afresa funnos ännu 200 kejserliga vagnar och 40 hästar qvar i Paris. Vagnarne skola nu för säljas på auktion, hästarne deremot ställas till den nuvarande regeringens disposition. Kejsaren förde under falttåget 70 posthästar med sig. Efter Sedan såldes dessa postiers, hvilka alla hade ett stort värde, för vrakpris till tyska judar. sHåro, kejsarens lifhäst, undgick detta sorgliga öde och fick jemte två spann fullblodsvagnshästar följa med till Wilhelmshöhe, Ifrån och med den 4 september intill kommunen tog besittning af Paris, sändes 50 hästar från kejsarens hofstall till Calvados och England, der de blefvo mycket fördelaktigt sålda. Stallstaten, hvilken under kejsardömet bestod af 20 pikörer och 300 stallknektar, har nu blif-: vit reducerad till3 pikörer och 50 man. En pikör och 30 man tjenstgöra i detta ögonblick hos regeringen i Versailles. Hr Thiers har erhållit 6 hästar för sitt enskilda bruk. Den Jandau, i hvilken hr Thiers brukar åka till kammuaren, har tillhört kejsarinnan Eugenie. Fyratio hästar; ibland dem de berömda hingstarne Orloff, Siberien och Windsor, äro inlogerade i Gardesartilleriets stall i Versailles. Orloff, Siberien och Windsor hafva jemte Höro varit kejsarens bästa ridhästar. Ifrån den 4 september till den 31 oktober reds Orloff dagligen af Rochefort i Chåtelets mandge, der han i sällskap med sin vän och kollega Ferry tog lektioner i den ädla ridkonsten. Ferry brukade rida Siberien. Meningen med dessa ridlektioner var att iståndsätta nämda herrar till att sätta sig i spetsen för nationalgardets bataljoner. Så långt hunno de likväl aldrig. Blott en enda gång vågade de sig under stallmästarens ledning ut ur ridhuset, och då redo de ej till fästningsverken, utan till Boulogne-skogens lugnaste all6er. Kejsarens stallar vid Louvren ha varit skådeplatsen för ett förfärligt uppträde. Kommunen hade under hela sitt välde lemnat de qvarstannade kuskarne och stalldrängarne i ro;. men samma dag-som Versailles-trupperna stormade Tuilerierna, fingo dessa kejserliga tjenare order att lemna sina bostäder. Under det de voro sysselsatta härmed, ropade en af kommunens officerare: Innan vi lemna detta ställe borde vi skjuta dessa karlar. Hvad tänker Ni på? svarade en insurgent. Att skjuta dem skulle taga för mycken tid; låtom oss blott stänga dörrarne, sedan tända eld, och de skola stekas, liksom alla andra, det är ju mycket enklare. Så skedde äfven. Dörrarne riglades, och de voro så solida att de trotsade de arma fångarnes förenade ansträngningar. De började redan att qväfvas af hettan, då ändtligen trupperna kommo att befria dem. En balf timme sednare — och det hade varit för sent. (T. f. H) Halsbrytande vad, Honved-husarlöjtnanten Fredrik Kalman, chef för 23:dje