Dagens Nyheter – 25 juli 1871, sida 1

kriog 50 millioner thaler som mot ett ytterligare tvåeller treårigt uppehållande af den oerhörda krigsbudgeten, af sig sjelf bortfalla. Det kejserliga preussiska militärregementets legodrängar inom pressen upplysa slutligen, för att lägga sten på bördan, att man i de högre kretsarne med ledsnad sett den obetyd liga roll, som flottan spelade under senaste kriget, hvarför betydliga summor måste anvisas för att uppbringa sjövapnet til! verklig duglighet. Den betryckta stämningen hos befolkningen finner ytterligare näriog deraf, att inqvarteringsbördorna ingenstädes blifvit minskade och att man icke ens talar om att lemna de särskilda kommunerna någon ersättning för deras under kriget lemnade naturaprestationer. Förgäfves beslöto provinslandtdagarne och kommunalstyrelserne att ingå till regeringen med en underdånig begäran att menigheterna måtte få ersättning för hvad de lemnat i understöd åt inkallade reservoch fandtvärnsmäns familjer. Det svarades endast att riksdagen beviljat fyra millioner till direkt understöd åt re servoch Jlandtvärnsmän samt att regeringen i sinom tid äfven ville göra hvad hon kunde för dessas familjer. Bland arbetarbefolkningen är missbelåtenheten dock störst. Arbetslösheten är allmän, och nöden har stigit till en höjd, som är egnad att framkalla allvarsam fruktan för förtviflade utbrott, hvartill tydliga symptomer icke saknats, De social-demokratiska arbetareföreningarne ha äfven börjat röra på sig och tillställt arbetaresammankomster, vid hvilka af skaffandet af indirekta skatter blifvit påyrkadt under tumultuariska uppträden. Polisen förbjuder sådana sammankomster, hvarmed junkrarne och deras ekon naturligtvis äro mycket belåtna; men arbetarne och den mindre bemedlade medelklassen, som tillhöra framstegspartiet, ha redan insett och äfven uttalat, att nu är tiden inne för dem att taga agitationen om hand. Man må icke låta narra sig hvarken af socialisternas banala fraser eller af de reaktionäras skrik om att skydda stat och samhälle för de tyska internationalerna, hvari ipvbegripas alla som hysa sympatier för Pariskommunens id6er,. Saken är den att junkrarne med instinktartad ovilja känna det för dem hotande i den växande tolkopinionen; de veta nemligen att denna opinon en dag skall skaffa sig luft i ett annat ordnande af de inre angelägenheterna och vilja gerna skaffa Öo någon annan afledare:s De kyrkliga stri heterna ha kmmit dem ganska väl till r de hetsa nu af hjertans lust katoliker o protestanter mot hvarandra och intaga sjelfv. tillfälligtvis och låtsad, en hotande uppsyn mot det katolska partiet, som emellertid ej åter skrämma sig deraf, utan ihärdigt fortätter striden.