Dagens Nyheter – 25 juli 1871, sida 1

Segermedaljens frånsida. Krigets förbannelse drabbar icke allenast den besegrade, utan ock segervinnaren, som skördar äfven annat än ära och guld af sitt blodiga arbete. I betraktande af krigets fördömlighet och dess oförenlighet med riktningen hos alla sanna menskliga intressen, är detta ett förhållande, som icke kan framkalla något beklagande; men hvad som emellertid alltid måste väcka rättänkandes harm och påkalla det djupaste deltagande, det är, att under det de som göra sig skyldiga till det förfärligaste af alla brott, tändandet af krigets brand, gå personligt fria från alla följder, drabbas millioner oskyldiga, som ej ha någon högre önskan än att få lefva i frid och ro, af de olyckor, som kriget medför. Och icke nog med den sakernas förvända ordning att de få uppbära dessa följder, — de som smakat segermahtens sötma begagna sig äfven af tillfället för att befästa sin ställning och befrämja sina intressen på det hittills fördragsamma folkets bekostnad. Så har det alltid varit; så blir det utan tvifvel så länge en eller få personer tillåtas bestämma öfver nationers öden ; så se vi nu förhållandet vara i Tyskland efter senaste kriget. Om detta förhållande, hvilket, så sorgligt det i sig sjelft än är, möjligen kan innebära fröet till en väckelse af folkmedvetandet att bättre än hittills bevaka fertalets rätt, innehöll tyska tidningen Tagespresse helt nyligen en anmärkningsvärd artikel, af hvilken vi återgifva följande iöfversättning: Segerjublet lemnar nu rum för de känslor, som ätfölja hvarje reaktion. Der och hvar i provinserna börjar folket, sedan segerruset bortdunstat och den nakna verkligheten framställer sig, söka efter svar på frågan, hurudant det af kriget skapade tillståndet är, och detta svar lyder alltid: ingenting har blifvit bättre, mycket deremot simre än förut. Handel och industri äro tillintetvjorda, prisen på lifsmedel och hushyrorna ha stigit och tyngden af skatterna blir olidlig liksom det dag efter dag allt mer högmodigt uppträdande militäroch polisväldet. Bland de bofasta klasserna råder stor fruk tan för krigets förnyande. Man hyser visserligen förhoppning att denna fara skall kunna afledas antingen genom ett krig mellan Frankrike och Italien om påfvedömet eller derigenom att Ryssland framkallar en katastrof i Orienten. Men bekymret för ett förnyande af kriget mellan Frankrike och Tyskland står dock alltid främst i förgrunden. Detta bekymmer vinner icke ringa näring af de officiella meddelandena om att Frankrike står i begrepp att införa allmän värnepligt i en utsträckning, som ställer till och med det preussiska systemet i skuggan. Till meddelandet härom är fogad den anmärkningen, att under sådana förhållanden måste hvarje tanke på opposition mot såväl fastställandet af en krigsskatt för hela riket af om2 a vt Fr TRATT ar AE SN AG SEEN INN AA IE SE