Dagens Nyheter – 25 juli 1871, sida 1

på torfupplagen, med den påföljd. att dessa råkade i brand, och danskarne ansattes sålunda både af eld och vatten, men framåt gingo de ändå. Uffe var en bland de främste; han lifvades af en hemlig förhoppning om att på ett eller annat sätt kunna komma underfund med hvar bron öfver Lang-sjön fanns, men ännu var han alltför långt afligsen från den egentliga valplatsen, för att detta hopp skulle kunna uppfyllas. Holsteinarne kämpade tappert. Det var verkligen sorgligt, att så mycket mod och så mycken sjelfuppoffring skulle slösas på en dålig sak. Sedan de stridande ömsom framryckt, ömsom drifvits tillbaka, blefvo skogsbackarne kring Helligbäck till sist, när qvällen kom, af danskarne eröfrade. De två armåerna stodo nu midtemot hvarandra, båda visste att följande dagen skulle det afgörande slaget stå. Sommarqvällen bredde sina skuggor öfver skog och äng, mild och herrlig var den; och dock kände sig alla intagna af en synnerlig oro, man visste att, innan solen nästa gång gick ned, skulle tärningen vara kastad, länders och folkslags öde afgjordt. Uffe stod på en af backarne och blickade ut öfver nejden åt det håll, der fienden låg. Vidsträckta hedar och mossar hade han framför sig, vägarne, som genomskuro dem, syntes för honom som grå snören. Längst borta UPFPR HJELMS OCH PALLB LÖVES BEDRIFTER 109.